Aftonbladet – 24 januari 1842, sida 2

STOCKHOLM den 24 Jan. — Hela hufvudstaden har under de två sista lygnen icke sysselsatt sig med annat; än den beulagiiga eldsvådan på Södermalm, som ödelagt det,, sedan några år härstädes med så stor kostnad inättade, Hrr C. F. Bohnstedt och August Bergman illhöriga bomullsspinneriet, beläget på södra sidan uf hamnen, straxt bortom ballastplatsen. Klockan omkring half tio sistl. Lördag bördes brandsignalerna, och inem få ögonblick kunde man från Skeppsbron och Blasiiholmen se en häfig låga, som slog ut genom fönstren till det yttersta, åt: öster belägna, af de tätt sammanbyggda husen, som utgjorde nämnde fabrik. Olyckan var, att denna inrättning är anlagd alldeles invid stranden, så att endast en gångväg af omkring 6 alnars bredd skiljae husen från vattnet, och på andra sidan en obetydligt bredare gård, till en de! undansprängd i det höga berget, som går i en brant af omkring 45 graders vinkel ända upp till den äfven smala Catharina Östra kyrkogata. Detta försvårade i hög rad vattentiilförseln med tunnor landvägen; och då, efter en god stund, s. k. Amiralitetssprutan, med tillhörande pråm, anlönde från Skeppsholmen och skulle börja operera, gick slangen sön; der flera gånger, så aut de långa afbrotten i serveringen gjorde denna spruta till det mesta overksam. Under allt detia påblåstes elden af en stark ostlig bris, så atteldmassan spelade på och svepte om hörnet af det andra eller egentliga fabrikshuset, som inneslöt spinnerierna. Det oaktadt trodde man länge att detta hus skulle kunna räddas, emedan dessa hus endast egde kommunikation genom en gång, som var tillstängd med:en jerndörr, och detta hopp varade till omkring klockan 49, då det första huset redan var till hälften nedbrändt; men då utbrast en massa af lågor på en gång med förfärlig våldsamhet ur de talrika fönsterna, äfven af den stora byggnaden, med en sådan intensitet, att den upplyr ste hela södra sidan af horisonten och genom återskenet gaf en eldröd förg åt husen på Skeppsbron, äfvensom en ström af aska och slocknade sotgnistor for i ansigtet på åskådare, som der uppehölio sig. Kl. omkring 2 var redan äfven spinneriat till stor del nedbrunnet, och nu itändes det längst på öfra sidan belägna ångmachinshuset. Redan från kl. 44 var icke längre att tänka på räddning af husen, men länge hoppades man ännu att sauvera vedgården, bestående af öfver 4000 famnar. Brandsegel spändes öfver trafvarne och besprutades med vaiten så mycket man kunde få; men detta var otillräckligt, och mot morgonen stod äfven hela vedmassan i låga, samt brände med en sådan hetta, att släckningsarbetet fruktlöst fortsattes hela gårdagen och i natt ända till klockan fem på morgonen. Den trovärdigaste uppgift öfver orsaken till branden, vi hittillt kunnat erbålla, beskrifver den på följande sätt. Ofver gasberedningslokalen i östra fabrikshuset bodde gasmästaren med fem moderlösa barn och en qvinna, som förestod hushållet. Ett af dessa barn, en flicka om 42 å 43 år, hade med ett ljns i handen gått in i ett kontor, för att hemta linne, och dervid sannolikt. antingen spillt ljusbrand eller antändt någon af linnepersedlarne. Gasmästaren sjelf var för tillfället frånvarande, och qvinnan, som vårdade barnen, gick kort efter linnets hämtande till sängs med barnen, hvaraf ett, en gosse, låg illa sjuk. Då hon ändtligen af en stark rök tvingades att stiga upp, stod kontoret i full låga. Hon tog då ett barn vid hvardera handen och bad den äldste flickan leda en af gossarne, samt begaf sig genast trappan utför åt bron, eller sjösidan till, samt kom lyckligt ned. Flickan åter, som ej genast följde, möttes redan i trappan af lågorna. men nedföll dock jemte brodren ända till utgången, der de funnos illa brända; det sjuka barnet blef innebrändt. Då flickan jemte den af henne förda brodren ankommo tili lasarettet, yttrade hon, att hon vore orsaken tiil olyckan, och berättade derpå förloppet så, som det hör blifvit meddeladt. Brodren har redan aflidit, och man anser sannolikt att dex olyckliga flickan ej heller kan räddas. : Dessutom hafva äfven flera andra olyckor inträffat. Omkring kl. 2 på natten nedramlade den ena muren åt sjös:dan, och ett betydligt antal personer, som befunno sig nära derintill, blefvo deraf sårade, några som man fruktar, dödligt, bland hvilka en Hr Hök, som ännu är mållös; en arbetare vid namn Wäåhlberg saknas, som efterlemnar hustru och tre barn; flera föllo i sjön, och man vet ännu ej med säkerhet, huruvida ej någon blifvit begrafven under ruinerna; 2:ne måste hala signed på åskledaren; en bokhållare vid namn Cnattingius, som skulle gå upp och hemta böckerna,, en äldre man, afdånade och bief med