Aftonbladet – 24 januari 1842, sida 2

rr I Ir I Ir Ja, käre Hjertner, visst mins jag allt det der, sade frun litet otålig öfver sin hemlighetsfulla man. Du mins kanske vidare, fortfor prosten, att jag tog Gustaf till mig och vid den tiden du och jag gifte oss, kom han till Grosshandfaren Werner., Ja, kära Hjertner, nog mins jag allt det der., Ja det är bra min lilla Julie, ty ser du, Gustaf blef en. galant gosse, blef en ärlig köpman och är nu en förmögen man, fastän han inte lurendrejar en aln in i landet.c Gifve gud, suckade frun, att så vorel Det kan du vara säker om, Julie — Gustaf är inte någon lagbrytare.n Ja, jag tror nog d2, svarade frun, han är en ärlig gossen Icke gosse, min goda Julie; ban har nu i fyra år varit gift med vår lilla Gustafva, och de ha tre barn allaredan — han är en man, min gumma, en stadgad man., — Men nu säger jag rent ut, Hjertner, du får ej se så der falsk ut — gör inte det, Hjertner. Du har något att säga; du har ju aldrig döljt något för mig förut; nå, hvarföre skall du göra det nu? Nej, min gumma, jag är ej falsk, utan saken är, att inom åtta dar fara vi till Stockholm till Gustaf ...n i ,Inom åtta dar! ropade Ingeborg och modren på en gång; men — men huru i Guds namn skola vi hinna med allt till dess? Presten smålog vid sig sjelf, i det han återvände till sitt rum. Nu blef gumman min glady, sade han sakta, och lilla Ingeborg också h