Aftonbladet – 24 januari 1842, sida 1

I mm ——— r— Känner Hr Verus så mycket af a b c i landthushållningen, att han vet hvad god eller dålig jord vill säga? Det ser icke så ut; ty då hade han vetat, att den bördigaste jord ofta träffas i sidlandstrakter, men att denna bördiga jord döck ingenting bär, förrän den genom dikning blifvit befriad frår den öfverflödiga vätan. Man kallar sådan jord icke: adåligp, utan god, fastän vattensjus. Sådan är jorgen vid Wäderbrunn. Och hvad dess skötsel beträffar, så är det kändt i orten, att den, under de: fem år den innehades af sista arrendatorn, varit utmärkt illa skött. Se här beviset: Första vilkoret för en vattensjuk jords bördighet är dess utdikning, Huru stod det till med den saken vid Wäderbrunn? Jo så, att ingen enda afloppsgraf fanns, som förtjenade detta namn; att man på ett sätt, vittnande om den största okunnighet i metoden för jords utdikning, sökt bjelpa aet genom en mångd grunda smådiken, hvilka dock till en stor del saknade aflopp, och i hvilka, på gärdenas högsta punkter, växte säf och trindstarr; att hela det vigtiga fångdiket på södra gärdets östra sida var igenvfallet och fullt af björk och videbuskar, hvarföre ock afträdaren vid synen ålades, att upprensa 3,600 fomnar diken. Åkern, utgörande, enligt kartan, 84 tunnland 44 kappland, hvaraf hälften, enligt ortens sed, årligen varit i säde, hade, efter medeltal i fem år, blifvit besådd med 28 tunnor 4 kappar i årligt utsäde, hvilket gör 20!, kappar per tunnland — ett utsäde, som möjligen kan försvaras på en jord af yppersta beskaffenhet och fullkomligaste kultur, men är ett åtlöje värdt förfarande på en, som kallas för adålign. Och hvilket blef då resultatet på denna adå!igan jord? Jo, i medeltal öfver 7:e kornet, och 1840 öfver 8 kornet. Rår nu egendomen för, att innebafvaren på 81 tunnland öppen jord endast sår ut 26 tunnor säd, och kam den jord kallas dålig,, som, på det värdslösaste brukad, ger 7:e å 8:e koret? Den år 4836 afgångna arrendatorn, Fabrikör Wåblberg, sådde till 4835 års skörd 39 tunnor 26 kappar. Lika märkvärdig är uppgiften om ladugården: Der födas, heter det, a18 å 22 kor, 40 å 42 ungnöt (tillsammans och i medeltal 31 stycken) oeh 25 å 30 får Under samma Wiählbergs tid föddes dock vid Wäderbrunn 70 fäkreatur, 4 hästar, samt 50 å 60 får, och ladugården, som vid ett boställe väl icke bör förmodas vara byggd större än behofvet fordrar, innehåller båsrum för 74 nötkreatur. Det är väl genom den goda skötseln, som man ej kunnat föda mer än 34? — Hvad dock Verusp visligen förtegat är arbetsstyrkan: Under :Väderbrunn lyda nemligen 31 torp, utgörande på egen kost 2,486 mansdagsverken, och hvilka försett förra arrendatorn med en bögst fördelaktig dagsverkstillgång. även för de egendomar, som han i närheten af Vaderbrunn innehafver. Låtom: oss nu granska det påståendet, att arrendet, som nu erlägges, är för högt. Utskottet gifver i arrende för Väderbrunn 210 tunnor 24 kappar säd, som förvandlad i penningar, å 7 Rdr Bko tunnan, gör 1,475 Rdr 12 sk. Bko. — Egendomen, som har 81 tunneland öppen åker, skulle egentligen, enligt ortens sed vid arrenden, gifva 2 tunnor per tunneland, och således 462 tunnor spanmål; men man vill antaga det ald:a lägsta, af 4 tunva per tunneland, hvilket således vore 81 tunnor å 7 Rdr Bko, eller 567 Rdr; samt, då dylik arrendebsräknirg endast äger rum för hemman, som sakna arbetare, äfven de 2,486 dagsverken, som torpen utgöra, å 20 sk., hvilket är det lägsta dagsverkspriset i denna ort. De gifva då en inkomst af Bio Rdr ........ erste Re 1.035. Spanmålsarrendet som ofvan ........ 567. Summa Bko 1 602. Då nu Utskottet endast erlägger 2,475 Rir Bko, så betalar det verkligen 126. Rdr 36 sk. Bzo mindre, än bvad Väderbruun enligt lägsta beräkning kan anses afkasta. Besinnpar man deremot, att en sådan arrendeberäkning alltid skall blifva för lång, då den användes på en egendom med betydlig ladugård, belägen nära stad, och att det blott behöfves några hundra Riksdalers utgift till vattenafledning, ?) för att göra den dåliga jorden god helst verkställd afvägning visat 44 fots fall från åkerns lägsta punkt, och den ganska. ofullkomliga dikning, sem ännu kunnat ske, dock varit tillräcklig att förekomma allt skadevatten under den nuvarande höstvätan, som måhända ej i mannaminne haft sin like, så följer deraf, att en förböjning i arrendet af 1 tunna säd per tunneland jemte erläggande af en mått:ig betalning af omkring 300 Rdr för !adugården, lätt kunde öka arrendet till 4000 Rdr Bko öfver hvad Utskottet gifvit. Och nog vet Hr Verusp detta; men just för det arrendet vVYar godt, var det förargligt att se det gå från slägten! Hinc illm lacryme.! Eller huru Hr Verus?, — (Slutet. följer.) RR a RS