Aftonbladet – 24 januari 1842, sida 1

sardinsduken. Det gamla kinesiska slaguret, som hörde till baronegcs lösa fideikommiss, knäppt: helt trankilt i sin vrå, fastan hvarje knöppuing flyttade den gamla fideikommissarien närmar: srafven. Den gam!e mannen låg isin rika spar. :akanssäng cch beredd: sig på döden. En liter Cupid, som på sitt pilkoger uppehöll omhäin. set, blickade skälmaktigt ned på gubben, unde: hans sista kamp. Hjertner, klädd i presterlig drägt, stod bredvid sängen och Julie Jåg på knä vid sängfötterna. Den gamie hade nys: annamat sakramenterne och låg der med häpderna knäppta öfver bröstet och stafvade efter den bön, presien läste för honom. Nu var den heiiga akten slut, och baronen började att ordna något om sitt hus. Räcker lösöret öfver skulderna, är resten ditt, sade han till Julie; — och ni, herr Hjertner, som bistått mig i denna stunden, får repeteruret der — går på rubiner — sju stycken, tror jag, drages opp hvarannan dag — har tillhört salig excellensen. — Apropos, tror ni att jag blir salig, herr Hjertner — har aldrig ondt gjort — hvad tror ni, her Hjertner?, — Jag hoppas,, sade presten allvarsamt, jag hoppas på Guds nåd, och det bör nm äfven göra, om ni nalkats honom med ångerfullt och förkrossadt bjerta, såsom det höfve: en sann kristen, den der intet har att berömms sig af. Jaha, jaha — ni har rätt — nog vill jag alltid. Julie lilla, se efter om Axel är derutc och låt honom komma in, jag will tala mec bonom — ni kunna gå ut, du Julie och herj Hjertner., Kammarherren Axel Liljemark till Björkvik