Aftonbladet – 22 januari 1842, sida 1

nörer, men mot så låga anbud, att trefjerdedelar af desse blifvit ruinerade och måste upphöra med företaget. Regeringen låter nu icke desto mindre direkte under militärförvaltningens ledning fortsätta arbetena. Som detta sätt att bedrifva en sak för statens egen räkning vanligtvis är det dyraste af alla, och man utöfver den ursprungliga planen ökat fästenas antal med itta eller tio, så måste ett af två inträffa, antingen att regeringen sjelf omedelbart fullföljer verket Her beviljar hugade entreprenörer vida högre betalning. De för ändamålet anslagna 4140 mils lionerna blifva således ej tillräckliga, utan man är beredd på en efterräkning, som ökar totalsumman till 300millioner. Nu har imedlertid aldrig allmänna rösten yttrat så mycken obenägenhet för någon statsutgift som för denna, och oviljan stiger i samma mån som fåstningsmurarna. Det skulle således lätt kunna hända, att en blifvande kammare ej vuterar några nya medel och att det stora verket kan komma att bli ofulländadt. TYSKLAND. Det talas mycket om kejsarens af Brasilien förmälning med en österrikisk prinsessa. Hans syster, prinsessan Januaria, säges skola förmälas med en af prins Wilhelms af Preussen söner, hvilken står i begrepp att företaga en resa till Rio Janeiro. Den nye preussiske utrikes-ministern, grefve von Maltzan, har häftigt insjuknat, så att fara år för lifvet. Sjukdomen säges vara inflammation i bjernan. POLEN. Då man någon gång, hvilket sällan händer, i de utländska tidningarna träffsr underrättelser från detta land, är det merendels! något nytt bevis på Ryssarnes förtryckande grymhet, hvarom berättas. Så skrifves nu från Warschau, att trenne unga Polackar, blott några och tjugu år gamla, af en krigsrätt blifvit fråndömda all deras fasta och lösa egendom, för, såsom det heter, politiska förbrytelser. Hvari dessa hbestått, förmäles ej. JONISKA ÖARNA. Från Triest skrifves under d. 4 dennes följande: Med det senast från Grekland sankomna ångfartyget hafva vi erhållit underrätte!ser från Corfa ända till d. 31 December; hvilka äro af bekleg!igt innehåll. Redan för 5:06 månader sedan bade en prestmen af Anglikanska kyrken, under Lord-Öfverkomissariens auspicier, låtit på alla de Joniska öarna utsprida en brochyr, rigtad emot den helige Spiridions, Corfus skyddspatron, sår, och derigenom i hög grad uppretat folket på Corfu, som håller mycket fast vid sin tröslära, Under dessa. förhållanden inföll S:t Spiridions fest d. 24 December, och Corfioterne sågo med smärta, att Engelska militären, tvertemet hvad bittills iakttagits, icke blifvit beordrad att bilda beye vid den högtidliga processionen till kyrkan. Pcocessionen började imedlertid, och folket förhöll sig stilla. Ett slags borgar-milis utgjorde hayea,. Men under tåget visade sig några Engelska soldater, bland hvilka tyvärr äfven officerare bemärktes, och hånade de heliga ceremonierna och bruken på ett otve:ydigt sätt. Doetta blef signalen till utbrott af våldsambeter å fölkets sida, i följd hvaraf hela garnisonen på Corfu; med guvernören i spetsen, såg sig nödsakad att draga sig in i fästningen. Under upploppet skola, 40 Engelsmän hafva blifvit dödade och 50 sårade. Annu vid ångfartygets afeång var Engelska garnisonen innesluten i fästningen; endast en bataljon Skottar, som icke visat sig under bkandgemänget d. 24 December, hare på försök blifvit utskickad ur fästningen, och besatt högvakten utan att blifva oroad. På Corfu cirkulerade petitioner till Drottning Victoria, innehållande klagomål emot Lord-Öfsverkommissarien.n En något afvikande version af samma beklagansvärda händelse säger, att en Enzselsk missionär, vid den helige Spiridions fest, skall hafva hållit en offentlig predikan, hvari han uttryckte sig otillbörligt och på ett uppretande sätt emot den Grekiska gudstjensten. Det förbittrade folket ville förgripa sig på honom, hvarpi den Engelska besättningen ryckte ut ur fästningen, för att skingra massan. Imedltertid hade folket väpnat eig, och satte sig till motvärn emot soldaterne, hvilka med förlust af 6 man mås ste draga sig tillbaka in i fästningen. Missionären räddade sig med flykten, till sjös, raen eftersattes af några båtar. Det var ännu ej kändt, om han undkommit, el!er fallit i de förföljandes händer.