Aftonbladet – 21 januari 1842, sida 2

il ldggd Sly I IVISat UCI IVLYva HNaUUCISVESIRYLUAT, som besökte Borås marknad. —— —-—-—Lv —— I — För några dagar sedan omnämndes i korthet innehållet af den berättelse, som provincialläkaren i Jönköpings Län, Hr Dr Sköldberg, afgifvit, angående tillståndet med 3:e bondflickor inom Hjelmseryds Socken, som, under krampaktiga åkommor, haft yttranden och åthäfvor, hvilka af det enfaldigare folket i orten blifvit ansedda för profetiska ingifvelser och lockat en mängd, in synnerhet qvinnfolk, att begifva sig långa vägar, för att få se dem. Af deaona berättelse meddelas nu här nedan det hufvudsakliga i extenso, sedan det från läkaresällskdpet redan blifvit utlemnadt: aPigan Lisa Andersdotter, född den 4 September 1825, hade sistlidne Maj månad insjuknat med symtomer af hufvudvärk och gastriska tillfälligheter. Efter någon tids förlopp hade klonisk kramp och spasmer gripit ansigte, händer och fötter, armar och ben, så att, enligt den gjorda beskrifningen, sjukdomsbilden syces inträffa på Chorea Sancti Viti. Medvetande och besinning hade under hela tiden ej verit störda; men i samma mån de egentligen svårare krampryckningarne aftagit, synes fantasien hafva stegrats, och då jag ej har anledning tro på något magnetiskt tillstånd hos nämnde piga, torde yttringarne af hennes lifligare och till en del perverterade själsfunktioner kunna förklarss af vanlig, denna sjukdom ofta åtföjjande sensibilitet och inpcitabilitet, samt, i: pathogenetiskt hänseende, få ställas under samma kategori, som hysteriska qvinnors tal och sång, skratt och gråt, m. m. Sålunda hade hon, i samma mån som hennes fysiska funktioner återvunne normal styrka, börjat sjunga och tala, samt slutligen sjunga spalmer och predika; hvilken sednare form torde till icke ringa del få tillskrifvas, utom ofvannämnda exaltation, den omständighet, att bon, under en längre overksamhet, blifvit tvingad till inre reflexion, som vid hennes bildningsgrad naturligen framkallat religiösa grubblerier, utom det att hon äfvenledes en längre tid af folket varit med förvåning och undran begapad och blifvit ansedd, samt sjelf trott sig vara af den Helige Ande inspirerad. Jag fann Lisa Andersdotter i öfrigt frisk och frodig, af ovanligt stark kroppsbyggad, sanguiniskt temperament, aptit, sömn, seoch exkretioner normala; men en, till oändlighet varierande klonisk kramp i ansigte, händer, fötter, samt halsens och bröstkorgens muskler; medvetande och besinning derunder ostörda; vid strytningar utåt ryggraden och ett slags magnetiska manipulationer upphörde, för en stund, spasmerna; undersökning af ryggraden ga! ej anledning till något inflammatoriskt lidande. Vid gående, såsom till spisen, förvredos kramapaktigt tår, ben, armar, fingrar, och hon kunde med yttersta möda släpa sig öfver golfvet; sittande vid spisen, angreps hon efter några sekunder af häftig kramp och spasm, såsom vanligen i chore, och drogs deraf ofrivilligt fram öfver golfvet till sängen, och vid försök att kindra henne, gaf hon tillkänna ångest och oro. Hon hade för några veckor sedan upphört att predika — och sade sig nu omöjligen kunna eftergöra detsamma. Sjukdomen har utan tvifvel sin grund i hård och osund föda, kyla och fuktighet och deraf gastriska retelser, tillika med någon hysterisk seminalretning, hvilken nu utan tvifvel underhåller den nervösa retligheten, oberäknadt hvad som kan ankomma på bristen af psychisk coch moralisk motståndskraft, samt folkets och hennes egen tro, att hon är eller åtminstone varit af en högre genius anfäktad och inspirerad, m. m. Hennes syster, Stina Cajsa Andersdotter, 148 år gammal, var nu konvalescent efter en lindrigare chorga; men hon var tyst och sluten, svarade på frågor trögt och fåordigt och syntes, med ett ord, af sjukdomen något stupid. Flickan Maria Svensdotter, 43 år gammal, hade, efter att hafva hört och sett Lisa predika och dansa, i Augusti insjuknat i spasmer och våldsamma konvulsiviska ryckninger, så att hon hoppat ända upp till taket och gjort underliga, halsbrytande språng; hon hade, när hon hört Lisa upphöra med predikpingar och åhörarne samlats om aftnarne till flera hundrade, sjelf börjat dermed. Hon eger temligen stark kroppsbyggnad, blek ansigtsfärg, aptit och sömn goda (hos allesammans upphörde den kloniska krampen och alia anfall om nätterna); för öfrigt var förhbållandet och tillståndet temligen lika med Lisas, utom att Maria kunde sitta vid spisen så länge hon behagade, likväl, under de tätt påkommande anfallen i öfre extremiteter, ansigte och hals, understödd och uppehållen af någon person; äfven här företedde sig en i oändlighet varierande mimik, och de bizarraste ansigtsförvridningar, som väl kunde kallas både ömkligt och löjligt; ty minen var än glad och halft skrattande, ia! skälmsk, än ängslig och dyster. Min öfvertygelse är, att sjukdomen hos Maria uppkommit af smitta från Lisa, då man tager i betraktande hennes möjliga receptivitet och vet, t. ex., hvilket inflytande efterbhärmningsbegäret i denna evolution eger, samt den erfarerhet, de så ryktbara enimal-magnetiska Baquets i detta hänseende gifvit vid handen. Att dessutom hos Maria någon egensinnighet, sjelfsvåld, begår att väcka undran och intresse, hafva del i hennes religiösa extravagationer, syntes mig temligen påtagligt; äfven hos henne upphörde krampen vid tryckning och strykning utåt ryggraden — men inga ryggkotor syntes ömmande, såsom Hiebel i Frankfurt vill påstå. Både Maria och omkringstående, förklarade: att anär Han (den Helicge Ande) siunger. är det tatalt