Aftonbladet – 18 januari 1842, sida 1

STUOKROLM den 18 Jan De på förmiddagen ankomna utländska poster medförde tidningar från Konstantinopel af d. 22 December, från Paris af d. 6, från London af d. 7, samt från Hamburg af d. 44 dennes. FRANKRIKE. Ryska legationens utebbfvande i Tuilerierna Nyårsdagen och det mi-slörstånd med Ryssland, sådant tyckes förutsätta, fortfar alt fästa allmänna uppmärksamheten, och har föranledt en artikel i Moniteur Parisien, som säges härflyta direkte från hofvet och harigenom erhåller en ökad betydelse. Det berättas, att grefve Pahlen i November förlidet år blifvit återkallad från Paris, för att icke nödgas, såsom den äldste, föra ordet inför konungen Nyårsdagen. Den 48 December, Ryske kejsarens namnsdag, infann sig Franske legationssekreteraren, Hr Perier, icke på hofvet, lika litet som någon af den öfriga legationspersonalen, föregifvande en opasslighet;, som likväl icke var farligare, än att Hr Perier offentligt och med ett slags ostentation, visade sig ute på Petersburgs gator. Sasom repressalie var Hr Kissilef och hans legation äfven sjuk den 4 Januari. Nämnda artikel skall hafva väckt så mycken ovija hos Ryska sändebudet, att han fordrat dess officiella vederläggning och haft ett ganska stormigt sammanträde med Hr Guizot. Denne lirer hafva lofvat ett slags dementi i Journal des Dibats. En artikel har också i anledning häraf synts i sistnämnde blad, men hvilken endast gör saken värre i stället att förbättra den. Bladet medgifver sannolikheten af att grefve Pahlen blifvit kallad från Paris, emedan han lopp farax att föra ordet Nyårsdagen och att Hr Kissilef var sjuk på befallning. Företeelser af detta slag böra ej öfverraska oss å kejsar Nicolai sida. Han bar vant oss vid sin barnsliga ovilia och sin surmulna och trätgiriga politik. Hans vägran att genom sine officielle agenter deltaga i den hyllning, som Frankrike så villigt hembär konung Ludvig Filip, är derföre hos honom något vanligt och naturligt. Men hvad vi ej veta och ej tro, är att Franska regeringen skulle tänkt på, att genom repressalier boudera med kejsaren och att dess agent fått befallning, att göra sig opasslig på H. Ryske majestäts namnsdag. Vi skulle ej begripa elt sådant krig mellan två mäktiga nationer. Om Frankrike kännt sig förorättadt af Ryska kabinettets förfarande, så skulle det återkalla sine agenter, såsom det är dess rätt och dess pligt. Men två stora regeringar kämpa ej så med egensinnighet och elak vilja; om de ej vilja föra krig med kanoner, så lemna de hvarandra icke en etikeitsdrabbning och bekämpa ej hvarann med löjliga och vanmäkliga bouderier. Sådant skulle vara owärdigt Frankrike. Vi tillägga: att det äfven skulle vara ovärdigt Ryssland, som är ett mäktigt folk, hvilket ej har något att göra med sin monarks småsktiga passioner och opassande vrede. Vi förslå det misstroende som Julirevolutionen kunnat väcka hos Europa; vi begripa den förskräcekelse, som en dynastiförändring måste ingifva kejsar Nicolaus, och vi kunde ej i början af honom hvarken begära förtroende eller sympati; men tiden har framskridit. Preussen, Österiike, England, alla makter hafva i sin ordning betygat och betyga ännu vid hvarje tillfälle det höga förtroende de bysa till vår konung och vår regering. Endast kejsaren af Ryssland framhärdar i en baraslig och personlig förtrytelse, endast han nekar erkänna de tjenster, som vår regering gjort den monarkiska ordningens och verldsfrihetens sak, endast han protesterar genom elt systematiskt a2flägsnande och nu genom sin officiella ondska mot vår ärorika och oundvikliga revolution. Imedlertid försäkrar tidningen, alt ett afbrott i relatisnerna ieke är detsamma som något krig, att fred är hvad hon önskar, men en ärofull och varaktig fred, ika betryggad mot folkens passioner som mot de absolute monarkernes nycker,. Man får se hvad effekt detta kommer att göra på Ryska kabinettet. I Paris var man allmänt beredd på att se Ryska legationen afresa.