Aftonbladet – 18 januari 1842, sida 1

Hvilket stoj! hvilket stökl För att ej var: i vägen fattade jag posto vid kajutkappea. Frår tre andra ställen af fartyget hade än ett höfligt pvar så god, jag berl än ett tvärt: ge rum derl, förjagat mig; här hoppades jag vara fredad till min person och tillika kunna hafva et öga på mina saker, som, ej mycket aktningsfulit, slängdes omkring frampå backen. Vädre var töcknigt, dock ej till den grad, att der vackra lointainen, som bildas af strömmen met sina trädbeiäckta stränder, af bron, Saltänger och torget, gick alldeles förlorad för ögat. Doc tager sig alt detta bättre ut från strömparter ren — Norrköping har nemligen ock sin ström parterr — än från däcket al ångfartyget. Mi; behaga dock af denna stad mer de högre parti erna, der strömmen leker Trolihätta, och hvil ka härifrån ej kunna synas, endast anas af de fjerran dånet. Nu gick signalskottet. En ung flicka spratt till med ett svagt rop, och en tjock militär vid hennes sida tappade käppen. Olik: verkan af samma orsakly sade jag halfhögt. Ne olika yttring af samma verkanl afbröt mig er yngre, nästan torftigt klädd man, som äfven Iu tat sig mot kajutkappen, och åt hvilken glasö gonen på näsan gåfvo någon mer reputation äl! rocken på kroppen. Jag såg på mannen oc smålog, nickade bifall åt hans anmärkning; me tillade det jag tyckte, att ett kanonskott ej bor de förorsaka nerfskakning hos en gammal offi cer. Pahl svarade min reskamrat, han kan ske tillhör infanteriet!, Ett besynnerligt skäll tänkte jag för mig sjelf; och härmed afbröts sam. talet. Sätt i gång derl ropade kapten, och Come ten började gravitetiskt röra sig framåt, släpan