Aftonbladet – 18 januari 1842, sida 1

de en lång vallensvans efter sig. Trakten var af mig för ofta sedd, att den serdeles skuile fästa min uppmärksamhet, hvarföre jag egnade de första minuterna åt en grarskning af mitt ressällskap. Passagerarnes antal var, oaktadt den framskridna årstiden, ej ringa. De välklädda, eller, hvad som lärer vara synonymt, de bättre bland dem, voro alla samlade på halldäcket akterut, såsom vanligt är under de första minuterna af en ångbåtsfärd. Bland dem var folk af alla nyancer, blå, gröna, rosenfärgade, Ponceauröda, svarta, gris-de-lila etce.; gamla fruar och unga fruar, mellanpersonager och flickor; vördiga herrar med aktningsbjudande magar; andra, som grundade sina ånspråk på en lång hals och långa ben; på ett militäriskt, eller hvilket ej ailtid är detsamma, ett elegant yttre; andra åter, som tycktes utan alla anspråk, och bland dessa jag och mannen med glasögonen. För den fåfänge är det nöjsamt att göra en ångflartygsresa; han kan sedan sanningsenligt berätta, under det han tager en pris snus med en min, som tilikännager ett visst anseende: Jag gjorde en gång en resa från Norrköping till Stockholm i sällskap med den eller den grefven, fröken, biskopen eller diplomaten, etc., och åhöraren fir genast högre tanka om personen; så ickeden blygsamme; mot sin vilja ser han sig inom den trånga kretsen af några qvadrat alnar, sammanbragt med personer, som se honom öfver axeln, rynka näsan om han talar, axla sig öfver hans tafatthet om han tiger; honom återstår intet annat än att blifva en tyst åskådare, med iakttagande af en om belefvenhet vittnande hållning, detta sednare serdeles om han vill undgå att bli näsvist bemött af uppassarmamsellerm, som ega ett skarpt öga i att urskilja passagerarens yttre ställning hvad kassa och rang angår. Bland de resande damerna ådrogo sig min uppmärksamhet: för en ytterlig elegaps grefvinnan S—s; för tillgjordhet dem. Jeanette B—ne: