vilja verkliggöra sin id, en stor sanning ligger förborgad på botten af ideen, och att det är omförmälde sekters förtjenst, att hafva i dagen framhaft denna sanning, hvilken innehåller just det vigtigaste och angelägnaste sociala problem, som är närvarande tid och den närmaste framtiden förelagdt att lösa, ehuru — upprepas här för bättre minnes skull — både Simonister, Communister och Fourrierister allesamman lika fullkomligt misstagit sig uti det sätt, hvarpå de föreslagit problemets lösning. Märkom nu väl hvad vi här fått veta, neml. 4:o Att på botten af iden om arbetets upphöjande isin rätt ligger en sanning förborgad; 2:o Att denna sanning blifvit framhafd i dagen; 3 0 Att denna sanning innehåller ett vigtigt problem, ja till och med det vigtigaste, och 4:o Att detta problem är detsamma som den förut omtalta ideen eller behofvet och önskningarna i afseende på arbetets upphöjande till sin rätt,. Blir man nu icke klok på sanningen,, så är det ej vårt fel. Se här nemligen, huru upplysande den olärde sjelf yttrar sig derom: ! — — patt ifrågavarande sekters tillvaro uttrycker ett behof hos de arbetande att emaneipera sig undan penningarne och till skydd mot de stora kapitaernas öfvervigt, och att detta endast kan ske genom en ny men sann organisation af arbetet, hvilken ger arbetaren trygghet och säkerhet, hvilken garanterar hans menniskorätt och räddar honom undan bojorna af den penningearistokrati, som upprest sig på feodalaristokratiens fall etc.; eller kortare uppställdt: ädeen är, att arbetet behöfver emanciperas och upphöjas till sin rätt gexom någon ny organisation af arbetet; häri ligger förborgad en vigtig sanning, och denna sanning är, att emancipationen endast kan ske genom en ny, men sann organisation af arbetet, som ger arbetarne trygghet och säkerhet., Hvilket skul!e bevisas. Vi hoppas man skall medgifva oss att detta är ett icke mindre genuint prof på Arguseri än det, som Läsaren hade tillfälle att se i föregående nummer. Men som många icke torde rått känna sjelfva methoden att tilverka sådana konstprodukter, så se här ett litet recept: Tag först munnen full med en hel hop bannala uttryck, hvilka utgjort stående diskussionsämnen i tidningarna; antyd sedan högtidligt ått Du har att förkunna någon stor sanning och märkvärdig doktrin; låt sedan denna doktrin bestå i ett upprepande med andra ord af samma problem, hvarifrån Du utgått, och förklara slut!igen, att ännu ingen hittat på lösningen af problemet, ! emedan man hittils valt det oriktiga sättet; men låt ändå dervid likasom förstå, att Du och Du ensam nog vet det rätta sättet, bara Du ville tala om det. Detta är hela Arguseriets hemlighet, sådan den tusende gånger uppenbarat sig i finanserna, i representationsfrågan, der det äfven i salig Argus var fråga om sättet, sättet, och så äfven i de sociala organisationsfrågorna. Ofverallt sev man huru den gåmle charlatanen med pomp och ståt basunvar ut framför sig: nu kommer jag; men tillika i följd af sin totala oförmåga 1 allt praktiskt, står qvar såsom en gammal tjudrad kamp och stampar och stampar, precist på samma ställe nu, som för tre eller fem eller tio år sedan, så snart det blir fråga om det positiva. Detta är för öfrigt ett på en gång visserligen både löjligt och bedröfligt men rättvist Sisyfus-straff, som måste träffa hvarje politisk avändekåbe,, som ännu vill gifva sig air af att predika om de sociala behofvens tillfredsställande, men tillika i följd af politisk omvändelse eller serskildt kontrakt måste motarbeta allt som kan leda till de i nutiden behöfliga reformer, emedan dessa stå i ett nödvändigt större eller mindre samband just med den der menniskorättens utvidgande som det utgör deras förnämsta problem att bekämpa. Detta är inom doktrinens gebiet precist detsamma som vi sett 2 den praktiska verkligheten i alla riktningar med vårt närvarande styrelsesystem; då, såsom allmänt är bekant, Regeringen redan för 40, 15 eller 20 år sedan erkännt det stora behofvet af en mängd nya organisationer och hushållningar, cch gång efter annan nedsatt kommittsr, som tillhopa gå nära till hundratalet, så att hela samhället kan sägas hafva hela denna tiden stått under reparation, men utan att af allt detta något för folket tillfredsställande resultat kunnat vinnas, hvarken i fråga om skattejemkning, näringsförfattningar, krediteller fattigvårdslagar; alltsammans derföre, att systemet i sin ytterliga ångest för allt muvemang rädes att gå in på den minsta förändring af det slag, som kunde tillerkänna folket sjelf ett mera verkligt inflytande på sina egna angelägenheter och det helas gång eller minska statens förmynder skap öfver individerna. Imedlertid har man ändå vunnit en sak, nemligen att det allmännas fordringar till en tid blifvit saktade genom de förberedande åtgärderna och det vidiyftiga Ordande, hvartill de gifvit anledning; och så har äfven avändekåben, uti den ifrågavarande artikeln fått tillfälle att framkomma och förvåna med en hel här a pots-tausend-wetter lärda nomina propria och andra styfva ord, såsom: id, — stor sanning — vigtigt socialt problem, — Simonister, Commumnister , Fourieris!er, — nedsänka arbetsklassen, — e2xpeditift och radikalt sätt all emancipera arbetet — afhugga svårigheterna — chemligheten af de Fe je a Ch (MM AM m-— An om JA — RR