för bedömande infordrat något af de af mig utgifn och i bokhandeln tillgängliga botaniska arbeten. 2:do Var orsaken härtill å min sida, jemte hvar nedanföre omtalas, dels emedan jag tyckte mig finna att ett annat biträde än det man kunde påräkn: eller fordrå af docenterna (i fall de varit närvarande hvilket dock nu icke inträffede) vore vid härvarand: botaniska institutioner af nöden, och detta så myc ket mera, som jag ofta hörde omtalas, att man der vid behöfde en efter tidens fordringar bildad träd gårdsmästare, ett förhållande, hvilket både Pro: Fries vitsordkt och som sedånast omnämndes i adj Lindbloms Botaniska Notiser för 18414, N:o 44. De? torde vara öfverflödigt erinra, att ingen duglig ut ländsk gartner lär, äfven med löneförhöjning, öfver taga denna plats under värvarande förhållanden, d föreståndaren för institutionerna kan afoch tillsätt trädgårdsmästaren när han behagar, och att man fö icke så få år sedan låtit den utmärkte Mörch, ni gartner vid Köpenhamns botaniska trädgård, skilja härifrån. Det var således mia tanke, att, då ma) antog en ständig amanuens, man derigenom skull kunnat undvika detta ombyte, och i stället för at införskrifva och löna en utländning, heldre bered en liten inkomst åt en student vid universitetet Icke som jag dock härtill ansåg mig som den mes passande, utan derföre att jag troligtvis mera än nå gon annan härstädes både kände plantagernas vexte och trodde mig finna hvad som medelst en person tillhjelp skulle kunna förbättras. Dertill kom, at jag egde icke obetydliga studier och äfven någo! erfarenhet i hortikulturen och vextskötseln. Der jemte var jag härtill på det högsta animerad a Prof. Fries, som så väl under värt vistande vid na turforskaremötet i Köpenhamn 41849, som äfven un der den tid han derefter tillbragte här istaden, ick en utan många gånger och i fiera personers närvar yttrade, att han, då jag hufvudsakligen egnat min studier åt de vexter, som utgöra föremålet för Eu ropas kultur, ansig mig derigenom kunna vara Lund botaniska trädgård till nytta, och att jag nödvändig borde erbjuda densamma min tjenst, hvilzen han för modade skulle utan ringaste inkast med välvilja e mottagas. Slutligen föranleddes jag dertill för attf ett mera fritt och obehindradt tillträde till de vex ter, jag derstädes önskade studera, utan att behöfv frukta hvad som hände mig i somras, att i perso ners närvaro, utan annan orsak än den, att en gån; i min Trädgårdstidning hafva omtalat tillståndet trädgården, blifva från en af plantagerna utvisad under det man på samma gång tillät andra (kansk icke botanici) att frequentera dem. ) 3:tio Får jag anföra hvad jag bland annat yttra i nämnde tidning N:o 7 för 4844: Då jag sistlide år gjorde trädgården anbud att vid densamma emot tags en amanuecsplats, skedde detta icke derföre att jag ansåg mig erhålla någon vinst, tvärtom s väl min frihet .som ekonomi hade derigenom förlorat utan endast af hopp att kunna vara Lunds univer sitet till någon nytta, förmodandes derjemte, att et 16 årigt fortsatt studerande af botaniska vetenskape! skulle berättigat mig till en dylik obetydlig uppmun tran. Jag hade derjemte äfven ämnet att skänka til trädgården så väl mina betydliga herbarie samlinga af skånska vexter, ) som äfven de lefvande prakt vexter jag eger, hvilken acqvisition väl icke vari stor, men det hade ändå varit något. Och erbjude jag härmed offentligen, att, i fall man kan bevis mig i nämnde plantager hafva förstört en enda vex eller skadat ett enda exemplar, utom hvad jag reda gilvit, ditskänska tvänne exemolar i stället för ett helst då jeg åtminsione eger minst 30—40 vextspe cies, som saknas i botaniska trädgården. Lund den 4 Jan. 1842. N. Lilja.n ) Jag har derföre blifvit tvungen att sjelf inrätta mi; ett litet vexthus ech att införskrifva de vexter ja; önskar studera. Jag har sedermera aldrig vågat elle velat besöka botaniska trädgården. ) Dessa har jag sedermera kastat på elden.