Aftonbladet – 17 januari 1842, sida 2

gäldskontor, som efter hvad Biet pur tillförlitlig band inhemtat, haft sig ålagdt tryekningen af den nya staten och dess hufvudtitlar; har det nu af en ån tillförlitligare hand blifvit oss meddeladt, att riksstaternas tryckning vid föregående riksdagar alitid besörjts genom Statskontoret, och att ingen förändring häruti skett, genom något särskildt uppdrag derom af sista Ständerna åt Riksgäldskontoret. Att vi alltså haft skäl till vår förmodan, att Statskontoret nu, som förr, haft hand om denna tryckning, visar sig än ytterligare deraf, att korrekturlasningen på riksstaterne besörjes af Statskontorets bokslutiskamererare, och att Riksgäldskontoret icke har med tryckningen annat att skaffa, än alt anordna kostnadsarfvodet deraf. Det lärer deremot vara qvarlefvan af sista expeditionsutskottets kansli, HT? Kongl. Bibliotekarien Arfvidsson, som ombesörjer tryckningen af hvad som möjligtvis kan återstå för ko.:pletterande af bihanget till riksståndens protokoller. — I våra dagar, då man synes vilja upphöja till princip, att en regent bör med statens embeten belöna prof af personlig tillgifvenhet eller sjorda tjenster mot hans egen person, — ett beklagligt misstag, som i sin ordning måste väcka missnöje hos folket, när mera meriterade personer derigenom blifva förbigångne — torde det ej vara oskäligt att påminna sig en anekdot om dan store statsmannen Washington, under det han var President i de Förenta Staterna. En person, som hade gjort honom några personliga tjenster af verklig betydenhet, sökte ett embete, hvartill han likväl var mindre meriterad än flere andra, och solliciterade Washington skriftligen derom. ! Denne skref då til honom ett svar, hvari han under lifliga försäkringar om sin vänskap och erkänsla yttrade: Du är välkommen till mitt hus, till mitt bord, till min kassa och till mitt hjerta; men begär icke att jag skall femna dig eit statsembete till tacksamhet. Sens moralen häraf gör sig sjelf.