Aftonbladet – 17 januari 1842, sida 2

— -— TN blomning, utan att det äfven är det. Tvifla; en författare på sin förmåga, är det naturligt att han ej som person vill blifva recenserad tan kan Vara en rätt förståndig embetsman, e tapper officer; ja! till och med ep ganska in tressaant Ung man, utan att duga till skald elle prosaist; Man måste göra skilnad mellan förfat taren och menniskan, och detta sker ej om d slås tillsammans. Men si jag, Jag bar; stadga mitt rykte, och derföre utsätter jag alitid mit namn eller åtminstone Piffkrn, som är min sig natur; en älskelig signatur,, sem en tidnin; härom dagen behagade uttrycka sig. Det jag mest fruktar för, är att man skull anse mig för en författarinna och tala om, at man märker en skön fruntimmershand i min verk, att man ser de der fina anmärkningarn öfver lifvet, hvilka endast qvinnor kunna gör m. m. Mitt manliga högmod skulle stötas der af — jag är dock en hel karl att skrifva oci låter fruntimren sköta sig. . Vår lilla kalender, i hvilken förlidet års sam manskott finnes samladt, är på omslaget pryd med stämpeln af Carlshamns röda tupp och ha till titel: Ungtuppen, poetisk kalender för 1845 Man skall tro, att berrar Bonnier, Bagge oc Isberg ha fått en kardus Tuppen i fönstre Man går in, man frågar, man får veta att de der röda tobaksstämpeln är ett qvickt infall a den snillvike sekter Pfefferkorn, man köper bo ken. Det är knuten. — ———KKLA — Invid en liten by i Frankrike vid nami Chegeaux, nära Lausanne, der man förr gjort rik