Aftonbladet – 13 januari 1842, sida 3

STOCKHOLM den 13 Jan. — Hr Rudolf Wilmers annonserar en konser till nästa Lördag, på Kongl. teatern. Om v efter Hr W:s förra konsert funno oss befegad till en anmärkning dervid, att en så utmärk förmåga som hans, höll sig inom ett alltför in skränkt område i valet af sina stycken, hvara några voro hörda förut, så böre vi äfven rätt visligen nämna, ait han nästa gång tyckes vilj: ersätta detta med så mycket rikare repertoir Man finner nemligen deri en omvexling af sex briljanta stycken, af Chopin, Liszt, Thalberg och Henselt, bland hvilka den sistnämndes stora fantasi öfver themata ur operan Norma; vidare fantasier öfver Danska nationalsirger af Hr Wilmers sjelf, och en improvisation eller fri fantasi iver något thema, som publiken anmodas uppgifva. Slutligen bemärkes äfven ibland singnumrorna tre romanser af Hr Wilmers, hvilka Hr Gönather kommer att sjunga. Tillsammans visar programmet femton serskilda stycken. RR SE — Vi införa här nedanför de i gårdagsbladet omnämnde svaren från Herrarne Wern och Kjellberg, på den adress, hvarmed deras kommittenter i Götheborg uttryckt sin belåtenhet med deras riksdagsmannaverksamhet. Til mine H. Herrar Valmän i Götheborg! Med dagens post har jag baft den utmärkta ären och tillfredsställelsen att mottaga en, af större delen bland Eder undertecknad, till mig och Hr J. A. Kjellberg ställd adress, hvaruti J, mine Hrr, godkännen våre bemödanden och åtgärder vid sistförflutne riksmöte. Ett sådant approbatur, uttaladt af ott betydligt antal upplyste Medborgere, kan icke vara annat än på det bögsta smickrande, ej så, som skulle jag vara fåfäng nog att tillegna min obetydliga personligzhet mycket deraf, nej, mine Hrr, jag finner mig endast hafva rätt uppfattat Edra politiska åsigter, semt, såsom Edert trogna ombnd, hafva, utsn privata betänkligheter, öppet uttalat Edra önskningar, under den tid och på de rum, der man bordt göra afseende derå. Med värma bar jag städse hyllat, och som folkembud, så vidt jsg förstått, tillämpat den läran, att somhällsfördraget bör afse dess fleste medlemmars, den stora allmänhetens materiella välstånd och andliga förkofran. Huru många sorgliga betraktelser uppstå icke vid öfvervägande af våre nationalförhållanden i så fall? Vi anse ju alle, att det vigtigaste, som kunnet tiligöras, för att komma till en lyckligare sakernes ordning, varit att söka ernå en annorlunda samn ansatt representation, en sådan, som kunde kraftigare utföra folkets talan. Vi besvära oss öfver ett lättsinnigt, slösaktigt användande af allmänna medel, öfver en statsoch militärlyx, som inga!unda står i riktigt förhåliarde mot vårt, af naturen mindre gynnade lands tiligångar. Vi ogilla ett befordringssystem, som mera beror på fursteeller favoritgunst, än bar sin grund i de sökandes förtjenster. Vi tro, att, på så sätt, bildas ett royalistiskt, byråkratiskt intresse, som är vida skiljt från folkets, och i Sverge desto farligare, som det allt bitintills icke allenast siyres, utan i öfvervägande mån representeros af sine embetsmän. Reform, reform är degens lösen! Må försynen åta den framgå på fredlig väg till det bästa för vårt älskade fosterland! Må våldets rop och nödens skri i våra hem ej hörde bli! Vid näringsfribetsoch tullbestämmelserne trodde jag och Hr Ejellberg, i motsats med pluraliteten, att den stat, sem isolerar sig, som genom probibitioner gynnar någre få producenter på 100,000 tals konsumenters bekostnad, som vill sälja mycket och köpa litet — icke kan vinna i trefnad, aldraminet komme till någon lifligare handel, blifvandes väl derjemte förbuden ännu förbatligare, om man får anledning tro dem vara betingad lön för blind servil hängifvenhet, eller i det ringaste antyda ett behof hos högsta makten att dela sinnena, för att desto lättare kunna styra dem. Genom öfverdrifna taxatiorer hade statskassan blifvit rik, under det att folket blifvit fattigare. 1840 års Ständer förefunno flere hopsperade millioner, rörande hvilkas lämpligaste användande mycket delade meningar uppstedo. Å Edra vägnar trodde jag mig böra bestrida höga anslag för improduktiva ändamål, men kunpa lemna frikostigt understöd till sådane större, allmänna arbeten, som till rikets skiljda delar spridde Hf och verksamhet sypnerligast till lättade kommunikationer. Jag ansåg oss ejhbeller böra sky uppoffringar för yctenskapers och konsters befrämjande och för folkundervisningen, det måhända värdigaste sättet, att till barnen återgälda, bvad som blifvit föräldrarne för myeket affordradt. J Edra, för Hr J. A. Kjellberg uttryckta. förbinaliga tänkesätt, beder jag få instämmeo. Jans lika saspråkslösa som nitiska bemödanden, att förena och jomnka ståndskomraters åsigter i liberal fosterländsk riktning, kunna icke nog värderas. Eder godket, Eder välvilja öppna hjertot att slutligen yttra några ord, rörande mig enskildt; hvarken anleg, egenskaper eller lynne gjorde mig tjenlig att uppträda som representant från Rikets andra stad. J veten, mine Hrr. att jag sjelf nogsamt insett det; men talrike votanter ål:do mig fara åstad till riksdagen, och jag lydde. Det långvariga vistandet der föll sig i dera afseenden ganska tungt. r blott nedskrifva det första 1a, som faller er UN Alfa om Stl wi olola sa fll As aAa nn da