Aftonbladet – 13 januari 1842, sida 2

orsakerna, hvarföre vi meddela efterföljande artikel. Sedan korrespondenien bemärkt, att eburu det väl kan sägas, att folken sjeifva gifvit karakteren åt sina suveräner, bör man dock besinna, att de mera upplysta endast af tvång nödges tåla den vidskepelse, som hyllas af hopen, fortfar han som följer: Det är besynnerligt att tänka på de epiteter, med hviika våra suveräner utmärka sig, och huruledes hvar för sig kallas folkets fader, från sitt 18:de år ända till sin dödsdag. Hur länge det kan dröja innan man älven börjar kalla det unga majestitet folkets moder beror väl på biskoparne; men hur dermed må gå, så bar man dock ännu aldrig hört någon amerikan:k president benämnas fotkets fader. Amerikanerne tycka icke om en så utsträckt faderlighet. I England hör man talas om patriotiska konungar, men aldrig har mam någonsin hört talas om en patriotisk president; det kommer sig deraf, att med det fria valet anses patriotismen sjeifskrifven, och att om en president saknade patriotism, skulle folket snart göra sig af med honom. George IV betitlades den förste gentleman i Europax, och denna enda titel kostade oss tjugo gånger mer än tjugo amerikanska presidenter kunde uppbära af folket på 80 år eller väl ett sekel, förutsatt att de åtnjöte samma arfrvode som bittills och än i dag är vanligt; Amerikanerne äro förmycket förnuftiga för att beundra det der gentilhommeriet,. Våra kungar, sådane som George III, utmärkas ofta med epitetet pius, (ty värr i fråga om kungar ofta liktydigt med lastfuli); men i hvad fall som helst får aldrig en amerikansk president göra anspråk på att heta pius; ty med undantag af den sista presidenten Harrison, hafva alla presidenter, från och med Wasshington, varit afsvurne fiender till all revelation. Det sätt, hvarpå de förnuftiga amerikanska republikanerne uppskatta sina presidenter, kan synas i fråga om Jeffersons återväljande: då de fyra första åren af denna på val grundade suveränitet voro till ärda, androgos för hans återväljande följande skäl: på dessa fyra år hede han minskat nationalskulden med mer än 42 mittioner dollars; han h2de lindrat taxorna, fördubblat de Förenta Staternss område, afvändt faran af ett krig med Frankrike och Spanien, tuktat Algier och Tunis, samt storligen befordrat hyfsningen bland Ingianerna. Detta kan verkligen kallas att göra staten många tjenster på kort tid. Hvarje detalj af den amerikanska styrelsen företer den mest skärande kontrast till vår bedröfligt kostsamma och kraftlösa rezering, både hvad teorin och praktiken beträffar. Jag vill med er tillåtelse i korthet jemföra några punkter, de första, som falla mig före. Af alla bortskämda statens tjenare hafva domarena hos oss varit de värsta, näst biskoparne; men domarena göra anspråk på renhet, och det göra icke biskoparne, hvilket är en stor skilnad. Domarena hafva skapat alla de stadgar, som hos oss kallas allmän lag och många al dessa argå de vigtigaste förhållanden, samt undergräfva mäktigt folkets frihet, hvarpå exempelvis må anföras upphäfvandet af folkets religiösa frihet, genom den af domare gjorda afskyvärda logen mot s. k. blasfemiska böcker. 1 England är det alldeles ogörligt att få en domare afsatt, ehuru han gjort sig känd som tyrann. dumbufvud, eller till och med mutkolf. Våra slafviska och liknöjda jurymän se upp till do: maren såsom till en halfzud, och i stället för al med jurymannamakten stäcka dess oförskämdhe och tygla dess oredlighet och godtycklighet, sit ter jurymannen redböjd på bänken som en riktig sjal. Så förhåller det sig icke i Amerika. Jurymännen der hafva mer intelligens och en bältre anda. De hålla domeren vid marginalen, oct dessutom är afsättningen af en oskicklig domar i Amerika vida görligare. Under Jefferson bie Samuel Chase, ledamot af högsta d-mstolen, ställ inför kongressen och anklagad för godtycklighe i behandlingen af ett högmål, eller för det han i afsigt att fälla den anklagade, förbisett en in vändning från en af de edsvurne, och för de hela hans handlingssätt i nämnde mål utmärktes af uppenbar porättvisa, väld och våld,. En ligt lagen erfordrades två tredjedelar af röstern: för att fälla honom, och eburu rösterna emo bonom voro garska talrika, uppgingo de doc! ej till fullt detta antal. Kort förut hade äfver en domare, Pickering, blifvit anklagad, mer frikänd. Med anledning häraf gjordes ett försöl att i Amerika isföra den förderfliga engelska Ja gen, som stadgar, att endast regeringen, uppå d båda parlamentshusens hemställan, kan afsätta e domare, hvarvid är att märka, att domare ho oss (Engelsmän) utgöra ett stort antal i båda hu sen, och således alitid komma att döma i ege! sak. Men Amerikanerne, oändligt klarsyntar