Aftonbladet – 13 januari 1842, sida 1

S ES S ella intressen i det inre. Grosshandelsiorpsen bar under sednare tider uppböjt bitira klagomål öfver den minskade handeln med kolonierna, i synnerhet handeln med socker, och sockerfabrikanterne hafva likaledes k öfver att de ruinerades och begärt, det måtte utföra det gamla förslaget att köpa in deras fabriker för att göra slut på den ändl tvisten med sjöstäderna. Alla klaga öfver 4240 års lag, som visserligen var en-balfhet och ondast kan förklaras deraf att Toiers ansig ett krig såsom nära förestående och oundvikligt och derföre i nödfall ville hemta Frankrikes sockerbenof från dess egen jord, för att icke bero ar dens och de neutralas nåd. Derföre kar man icke hämmat hvitbets-sockerfabrikernas utvit Zz å andra sidan icke heller frig!!v handel. Sslunda måste dessa föra allt silt socker, hvars produktion man sednare tjugu åren på alla möjliga sät trat, under det moderlande:s egoa bi kerfabriker tillverkade så mycket, arbeta med ganska dyra slafvar, oc t dessas förestående emancipation hotar. att för ullfället ännu mer stegra arbetskostnaden, så kan man lätt föreställa sig, alt de alldeles hvila på rosor, och att deras förluster återverka på sjö städerna. Dessa exempel torde vara tiliräck! visa huru Fransmännen kände sig h hvarje mäktigare utveckling al sina politiska eller kommerciella intressen, och när de ttergingo till den sista orsaken, så funno de hvarje gång att denna fick sökas i någon skef, monopolistisk lag. Det är naturligt att detia bömmande, hvars anledningar hvarje förstindig meaniska snart insåg, måste yttra det ofördelakti ;Avtande onierna på den industriella verksamheien sklunda på folkets välstånd, samt på en mängd unga personers fortkomst, hvilka icke hade någon tilräcklig sysselsätining. Statistikern Ch Dupina fann denna anledning till missnöje si de sins emellan tätt förbundna 1 intressena så mäktiga, att han utan yttrade den åsigt, att om det så g kunde blott en ny revolution afhjelpa det onda, Men de ofvannämnda förödmjukelserna och det föga ärofulla återtåget i den Belgiska handelsfrågan, sedan man förut gjort tämmeiigen stora anspråk, hafva likväl så väckt den dan, att man icke skall helt och motstå dess ferdringar, och dess rigining terielia förbättringar kan ej undgå att medföra en irteliectuell, då man drages ifrån ofruktbara, politiska theorier. Dessa sistnämnda, som för femto år sedan, vid revolutionens början satte de högsta klasserna i häftig rörelse, hafva, under tidens lopp, nedstigit ända till de ringaste stånden, hvarest de visserligea till följe af de dit hörande individernas krassa energi, åstadkomma våldsamma utbrott, men, i anseende till dessas andeliga och politiska maktlöshet ej mer kunnat skaka staten. Dessa theoriers revoluticnära kraft berodde på den gamla adelns sociala företräden och öfvermod; sedan jemlikheten inför lagen blifvit erkänd, hafva de förlorat denna kraft och deras yttranden hafva blifvit allt mer och mer svaga och utan framgång. Hade icke heit andra politiska intressen och meningar besegnat sig deraf, emedan de tfrån längre tid tillbaka ägde en viss sympalthi i landet, så skulle ; dan fördunstat. Men om den omständighet, att man traditicnellt fortplantat dessa theoriers form och ordsvall, har vållat en viss lögnaktighet i det offentliga lifvet, derigenom att offentiige taiare och skriftställare sett sig nödsakade att inblanda denna jargon i praktiska, politiska frågor, och den lätthet, hvarmed man tillegnat sig denna jargon, har icke litet bidragit till den löttsinnisa och högmodiga behandlingen af allmänna anselägenheter, då hvar och en anser sig kallad att yttra sin mening öfver alla möj!ga ämnen. Detta har också föranledt en tröttande enformighet i Deputerade-kammarens disskussioner, ler man endast efter längre öfning kan förstå etydeisen af många krafttermer och wutall unter det högtrafvande frasbullret. A andra sidan RA RE SAS AS a mm. Ar rk och