Aftonbladet – 13 januari 1842, sida 1

DET NÄRVARANDESAMHÄLLSTILLSTÅNDET I ÅTSKILLIGA EUROPEISKA STATER. FRANZRIKEE. (Forts. från Tisdagsbl.) Om icke alla tecken bedraga, börjas för Frankrike en bättre tid, och ehuru begynnelsem ännu är obetydlig, så hafva likväl några af de senare årens bittra erfarenheter fört en stor del fransreän till en sundare insigt af sin ställning. Hattills ansåg mau Frankrike som en sags volkan, hvilken hvarje ögoublick kunde bryta lös och som botade att skaka de omgifvande länderna; denna fruktan är, om icke försvunnen, likväl väsentligt minskad. Det förra årets tilldragelser, då man af England tämmeligen omildt erinrades om sin underlägsenhet till sjöss, då man gjorde den upptäckten att den trefärgade fanans utveckling vid Rhen, just icke skulle framtrolla bjelptroppar ur jorden och att revolutionspropagandans spel var nära utspelt, och slutligen den stöt Frankrike erhöll i Buenos Ayres, — allt detta har gifvit Frankrike den kännbara, men välgörande läran, att man i främmande länder ej kan eröfra inflytande och anseende med ett våldsstreck, utan endast genom ett länge fortsatt lefvande ingripande i deras opinion och moraliska lif. Lärorika voro i detta hänseende framför allt händelserna i La-Plata, liksom förut i Mexiko, Man hade å Frankrikes sida åsyftat att på ena eller andra stället vinna en fast punkt och göra landets regering sig undergifven, men så länge Fransmännen endast kringtågade i landet, så som banianer (packdragare) och drefvo en slags mäklarehandel, under det Eogelsmännen hade i sina händer den betydligaste delen af grosshandeln, så måste också den större inflytelsen och det mäktigare anseendet vara i Englands händer, hvilket tämmeligen lugnt åsåg huru Frankrike ville trotsa sig till ett inflytande och genast uppträdde, så snart det lagade sig till att tilltvinga sig detsamm?2. Då visade det sig att det som man eftersträfvade icke betalte ett krig med England, och — man afträdde således. En lika erfarenhet gjorde man i de Orientaliska angelägenheteraa, och dessa lidna förödmjukelser hafva å ena sidan skärpt det gamla hatet mot Engelsmännen och gifvit det en ny energi, men å andra sidan äfven fört Fransmännen till medvetande af sin inferioritet och föranlåtit dem att efterforska orsakerna dertill. Först mätte men de materiella krafterna, och fann, att man stod mycket efter Engelsmännen i anseende till ångfartyg; men gick man tillbaka till grunden, hvarföre stora ångmachiner fattades i Frankrike, så befanns det, att jern och bränsle vore der en god del dyrare än i England, och då man icke genast kunde undanrödja orsakerna till denna dyrhet, nemligen jernverks, skogsoch stenkols-grufägarenas monopolier, så vidtog man den i Frankrike så beredvilligt begagnade utvägen, att om en römna var att fylla i det hoptrasslade prohibitiv-systemet, utfäste man ett premium af 53 procent för byggandet af stora ångmachiner för att bålla ångmachins-fabrikanterne skadeslöse för jernets och bränslets höga pris och imedlertuid byggde reseringen med mycken ifver stora machiner för krigsångfartyg. Härmed var likväl icke saken tillräckligt hjelpt, ty nu kom den andra frågan :! hvarifrån härleder sig den franska örozsflottans allmänna underlägsenhet? och här blef svaret: emedan handel och sjöfart äro obetydliga och dessa kunna ej lyfta sig, dels emedan materialier, jern, trädvaror, hampa m. m., äro der vida dyrare än annorstädes, så att franska handelsfiottan förlorade halfva frakthandeln meiian Algier och Toulon, så snari man medgaf konkurens; men å andra sidan emedan probibitiv-systemet betydligt hämmar handel och rörelse, och för det tredje, emedan de inre kommunikationerna äro så beskaffade, att de icke blott försvåra transitohandeln, utan äfven den inre rörelsens uppblomstrande. Då Frankrike ville utvidga sitt politiska inflyttande medelst en handelsförbindelse med Belgien, satte sig dess egne monopolister af jern och stenkol deremot, utan att ens nämna de öfriga, och förslaget miste uppgifvas, :-medan det genast stötte alltför minga materi