Der man är utmärkt väl ackommodersd, fortfor OO Bleary. Ja, verkligen utmärkt väl,, upprepade m:rs Bloss. Då salig Blossen lefde, var han ofta nödsakad att begifva sig på affärsresor till Irland. Jag följde med honom, och verkligen är icke dena der inrättningen med serskilda hyttor för herrar och damer alltför hygglig och beqväm.n Tibbs, som hade lyssnat på detta samtal, såg högst förvånad ut och visade en stark böjelse att göra en fråga, men tillbakahölls af en blick från sin hustru. M:r Wisbottle skrattade, och skyllde på Tomkins; och Tomkins skrattade äfven och skyllde på Wisbottle. Det återstående af måltiden förflöt, såsom frukostar i allmänhet. Konversationen aftynade och sällskapet lekte med sina theskedar. Herrarne sågo ut genom fönstren; vandrade krin; rummet, och då d2 nalkats dörrer, smögo de sit af, den ena efter den andre. Tibbs drog sig på högvederbörlig befallning undsn till ett rum å! gårdssidan för att granska grönsakerhandlanden: räkning för veckan, så att m:rs Tibbs och m:rs Bloss slutligen blefvo lemnade ensamma. Å, hål herre gudl sade den sednare, jaf känner mig ofavtligt matt; det är besynnerligt. (Det var också verkligen besynnerligt, ty hor hade förtärt fyra skålpund fast mat på morgonen. Åpropos!, sade hon, jag har ännu inte sett den der herrn, hvad heter han nu igen? M:r Gobler?, frågade m:r Tibbes. Ja, just han. Jal sade m:rs Tibbs, shan är en högst besynnerlig menniska. Han far sin mat uppskic kad till sig på sitt rum, och stundom får mar ej se hozom på flera veckor., Jag har hvarken sett eller hört någonting om honom,, upprepade m:rs Bloss. ,Jag kan försäkra er, att ni nog får höra al honom i natt, svarade m:rs Tibbs; han plägar vanligtvis sucka och pusta en lång stund på söndagsaftnarne.n . Jag har aldrig kännt ett sådant intresse föj någon menniska under hela min lefnad, utro pade m:rs Bloss. Kit sirligt dubbelslag på por ten afbröt samtalet, doktor Wosky anmäldes och blef vederbörligen införd. Han var en liten mar med ett rödt ansigte — svartklädd mnaturligtvi