Aftonbladet – 11 januari 1842, sida 3

att godset ej kunde seqvestreras för gäld elle säljas utan slägtens tillstånd eller förverkas u tan genom crimen lesce, samt ägarne ej hel ler sjelfve häktas för skuld. Den lägre adel: hade samma rättigheter, med någoa inskränk ning. Vi komma nu till det hufvudsakliga eller hi storiken om Adelns upphäfvande. Redan vi riksförsamlingens första sammanträde antogs d 416 April 4814 den punkt af förslaget till grund lag, som innehöll, alt personliga eller blandad ärftliga företrädesrättigheter ej må beviljas nå gon för framtiden,; frågan om adliga företrädes rättigheters öfvergående på dåvarande innehalva res då lefvande descendenter uppsköts till näst: Storthing; men den 44 Maj antogs enhälligt 115 S af Grundloven: ,Inga grefskaper, baronier astamhus och fideikommisser må för framtider upprättasn. Härigenom var ännu intet direkt steg gjord till upphäfvande af en adel, som redan fanns. men på det första lagtima Storthinget väcktes den 148 September 418435 (i den afdelning, som kallas Odelsthinget), af Kirkesanger Björnsen, en motion, att ,alla adliga, som före 4843 års slut hunnit myndig ålder, skulle för sin lifstid åtnjuta adliga rättigheter; de, som sedermera föddes, skulle anses oadliga; och med de efte första momentet adelsberättigades död skulle all ärftlig adel med titel och rang upphöra Detta förslag remitterades till den juridiska kommitteen, som i sitt betänkande, hvilket i artikeln anföres jemte rmotiverna, i allt det hufvudsakliga tillstyrkte motionen. Detta förslag antogs i Odelsthinget med 52 röster mot 4, med några obetydande jemkningar, och i Lagthinget enhälligt, utom i fråga om skatteoch tiondefrihetens upphörande, der 3 röster reserverade sig. Sällan har man således sett en mera enhällig opinion, än öfver denna fråga. — Konungen vägrade likväl sin sanktion, och dermed, säger artikelförfattaren, var frågans afgörande uppskjutet; men i debatter och voteringar hade röjt sig en så tydlig och fast öfvertygelse, att slutliga utgången ej kunde vara tvilvel underkastad.s Vid nästföljande, eller 4848 års Storthing, väcktes af Sorenskrifver Rambeck en motion, att återupptaga det förra Storthingets af konungen ej sanktionerade beslut om adliga rättigheternas upphäfvande,. Den kommitte, till hvilken saken remitterades, tillstyrkte, på samma grunder, som 481435 års juridiska kommitt framställt, att oförändradt antaga nämnda Storthingsbeslut. Detta bifölls d. 43 Maj af Odelsthinget enhällijt, och af Lagthinget med 41 röster mot 5, och beslutet expedierades åter. Nu bör man erinra sig, att, enligt ett vigtigt och välgörande stadgande i Norska Grundloven, äger Konungen väl rätt att afslå eller vägra sin sanktion till beslut, som äro fattade af tvenne Storthing efter hvarandra; men om äfven ett tredje Stortbing fattar samma beslut, oförändradt, så anses det uttrycka ett så erkändt nationens behof och önskan, att det blifver lag, antingen Konungen bifaller det eller icke. Här var således giflvet, ati om, såsom all anledning var för handen, samma allmänna tänkesätt om onyttan af en adel för framtiden skulle fortfara ännu tre år, så skulle den äfven utan prut vandra sin kos; men här begynner också derföre och fortsättes det egentligen märkvärdiga af sakens historia och det, som lemnar de ofvannämnda bidragen till systemets karakteristik. Sedan nemligen två Storthing sålunda hade utlåtit sig, på sätt vi anfört, anlände redan den 29 Juli samma år eller omkring 40 veckor derefter, en kunglig resolution, af innehåll: matt ,Konungen ej för tillfället funnit tjenligt att sanktionera Thingets beslut om Adeln, men ej vore obenägen att taga under öfvervägande, omm ett nyltl förslag inkomme, syftande till inskränkning eller afskaffande af de blandade företrädesrättigheter, som Grefvar, Friherrar eller andra kunde vara i besittning af och utöfva vi och för sina egendomar; hvarvid tillika vidrördes nödvändigheten af en ersättning. Härmed afstadnade saken för den gången. Nu kom det tredje eller afgörande, 418214 års Storthing. Då anlände först en Kongl. skrifvelse af den 47 Februari, hvari dels anfördes något om skälen till de två vägrade sanktionerna, och vidrördes den här nyss anförda vink, som Konungen gifvit om ett nytt förslag, hvilket imedlertid ej hade blifvit väckt vid 4848 års Stor