Aftonbladet – 11 januari 1842, sida 2

smala permissioner, en hvit väst af ofantliga dimensioner, hvi!a strumpor, hvit krage och kortstöflor — hvarefter han dristade sig upp i nyssberörde salong. Ingen hade ännu kommit ned; och han roade sig med att sörpla i sig återstolen i en mjölkksuka med en thesked. Ett par tofflor hördes skrapa i trapporna; Tibbs skyndade till en stol, och en man med sträf min, omkring femtio år gammal och flintskallig, inträdde i rummet med ett söndagsblad I handen. God morgor, m:r Evenson, sade Tibbs ödmjukt med en rörelse midt emellan en nick och: en bugning. cHur står det till, m:r Tibbs?) svarade han med tofflorna, hvarefter han satte sig ned och började att läsa sitt tidningsblad utan att yttra något ord vidare. cÄr m:r Wissbottle i staden i dag, sir? frågade Tibbs, endast för att hafva någonting att säga. cJag förmodar det, svarade den sträfve mannen. aHan hvisslade åtminstone cden lätta guitarren, i nästa rum till mitt, redan klockan fem i marse.n cFan tycker mycket om att hvissla, sade Tibbs under ett svagt småleende. da! — men inte jag. var det lakoniska svaret. M:r John Everson var ex man med ansenliga inkomster, hvilka till större delen inflöto från en mängd hus ban egde i åtskilliga af Londons förstäder, men var det oaktadt både trumpen och missnöjd till lynnet. Han var en stark radika! och brukade bivista alla möjliga allmänna sammankomster, endast för det nöjet att få klandra allt hvad som der föreslogs. M:r Wisbottle deremot var en afgjord toryHan var notarie 1-skogsoch jagtstyrelsen, hvilken befattning han ansåg ega ett nästan aristokratiskt anseende; han kände alla pärernas namn utantill och kunde