Aftonbladet – 11 januari 1842, sida 2

Om frågan rörande spanmilslagarna angår de ärskilda klassernas förhållande sins imellan och ;ppnar utsigten till en annan fördelning af förmögenheten, men deremot blott till en del ansår handeln, så omfattar den med föga mindre värma behandlade sockerfrigan Englands hela verldshandel och dess ställning till andra länder, ch sammanträffsr blott så vida med spanmå!srågan, som hon utom denna ej kan fullständigt lösas och till en viss grad hvilar på enahanda Briscp. Avnu för tio år sedan hemtade Engand sitt sockerbehof från sina Vestindiska öar och en konkurrens var icke möjlig då främmanJe socker betalte två Pund Sterl. högre tull pr centner. Afven Ostindien lemnadedå blott en obetydlig qvantitet, så mycket mer som tullen på Ostindiskt socker, i trots af den högre frakten, var en tredjedel högre beskattad. De Vestindiska öarna ägde således monopolium på den Engelska marknaden; plantagerna gålve en betydlig inkomst och man beräknar det kapital, som England har liggande i dessa plantager och inrättningarna derstädes, till icke mindre än 100 millioner Pund Steri. Slafvernas emancipation förminskade produkten; härtill kommo nigra ogynsamma skördar, cch så steg sockrets pris i Evglend till en sådan höjd, att det verkade på konsumtionen och således äfven på tullintägten. M.en bör anmärka att de Engelska Vestindiska kolonierna skickade allt sitt socker till England och sjelfva brukade socker från Cuba och Brasilien, emedan de icke sjelfva fingo raffinera något; men intet socker i Engand kan införas annat än rått, för att som raffineradt åter uttransporteras, så raffinerade man der frimmande socker för alt kunna förse sina egaa kolonier dermed. Men detta privilegium för det Engelska Westindien hade, då all handel likväl slutligen går ut på ett byte sina väsendtliga olägenheter, i det de länder, som, ka Brasilien, hade föga annat att bjuda än kolonialvaror, ville betala de från England införda varorna med dessa tropiska produkter, hvilket blott så vida var möjigt, som England var i stånd att afsätta dem till andra lärder, utan att behölva taga sin egen konsumtion i beräkning. Sålunda aftog Englands handel med Cuba, Portorico och Brasilien, och delta sistnämnde, som var bundet genom traktater, förklarade öppet, att om England icke insläppte dess tropiska produkter mot måttlig tull, skulle hanrdetsfördraget icke förnyas. Hvad som skedde i Brassilien, Kuba och Portorico uteblef icke heller på andra orter, som befurno sig i lika förhållanden; Engelska handein och Engelska fabrikerna kände sig hotade och fordrade den naturligaste bjelpen: tullens nedsättning på främmande socker. Sockerprisernas ovanliga höjd i England under de sista åren bidrog äfven att göra denna fordran så mycket bestämdare. Imedlertid hade Exgland länge arbetat på slafveriets afskaffande; de ofantliga sockermassor, som Cuba, Portorico och Brasilien producerade, kunde endast åstadkommas genom slafarbete och fortfarande slafinförsel. England påskyndade nu slalvarnes emancipation, i tanka att genom fritt negerarbete kunna vinna en högre inkomst af Westindien, och hämmade deremot så mycket som möjligt slaftillförseln till de Spanska och Portugisiska besittningarna. Kunde detta vinnas så föll sockerodlingen ovilkorligt i nämnda länder, såsom det redan till en del skett i Brasilien, och då hade Englands sockermonopolium i Amerika upphört, åtminstone var det icke långt aflägsnadt derifrån. Men emancipationen förminskade och fördyrade negerarbetet, och för att emedlertid fylla luckan i sitt eget sockerbehof, medgaf man en lika tull för det Ostindiska som för det Westindiska sockret. Följden af denna åtgärd var att tillförseln från Ostindien emellan åren 1835 och 41841 steg från 20000 till 70 a 80.000 eller ifrån ungefär Y4,, till 4 af Englands behof, hvilket uppskattas til 230 åa 240,600 tons. Sackerbrist, såsom år 4840, kan således till en början icke inträffa i England och endast den kommercielia och politiska frågan återstår. Vi vilja gerna medgifva Wiiberforce, äfven som dess vänner och efterföljare, äran af en oegennyttig menniskokärlek; men det egentliga politiska ändamålet med slaf-emancipationen var att förminska de tropiska produkternas qvantitet i andra Amerikanska länder och att i symnerhet hota de Nord-amerikanska staterna på deras ömtåligaste och svagaste sida. Frågan är nu: kan detta ändamål uppnås och skall det vidare fullföljas? Lider icke sjelfva den Engelska handeln och den Engelska fabriksverksamheten genom detta system, då det skall fördröja utvecklinger af sådana länders som Brasiliens och Cubas krafter åtminstone ett årtionde? Dessa frågoi afhandlades under det man debatterade om tulsmala permissioner, en hvit väst af ofantliga di. mensiorer. hvi!a strumpor, hvit krage och kort