Aftonbladet – 11 januari 1842, sida 2

—A sQrv — — — Å ade till en herre på andra sidan gatan, som förut bodde här — åhl se m:r Calton, hur mår ni sir ? härvid upphof kammarjungfrun ett skratt, så att m:rs Bloss blef allvarsamt rädd att hon skulle få konvulsioner. Nej, men det kunde jag aldrig trol, sade m:rs Bloss. Ja, och vet frun, pigorna ge honom litet bränvin och vatten ibland; och då stormar han och svär öfver sin hustru och hyresgästerna, och så vill han kittla dem. Kittla hyresgästernal, utropade m:rs Bloss i verklig förskräckelse. Å nej, fru lilla, inte hyresgästerna, utan pigorna.p Jaså var det intet annat? sade m:rs Bloss, åter lugnad. Ja, han ville till och med ta en kyss utaf mig, då jag sprang uppför kökstrappan, fortfor Agnes förtörnad; men 1ag gaf honom jag, skall man se — en sådan gammal otäcka till gubbelx Dessa meddelanden voro ty värr öfverensstämmande med sanningen. En lång följd af snubbor vårdslösande, dagarne tillbragta i köket och nätterna i follbänken hade fullkomligt kufvat den lilla gnista mod, som den olyckliga volontärn ännu egde qvar. Han hade ingen, för hvilken han kunde beklaga sig öfver sina missöden utom tjenstfolket, och de voro nästan af nödvändighet hans ntvalda förtrogna. Det är likväl ej mindre förvånande, än saunt, att de små svagheter hvarmed han under sin militäriska bana blifvit smittad, tilltogo i samma min, som hans lefnadsglädje förminskades. Han var ett slags gesäll — Don Juan i en jordvåning. Dagen derpå inföll söndagen och frukesten uppdukades i stora salongen klockan 40 på morgonen. Klockan 9 var eljest den vanliga tiden, men familjen frukosterade alltid en timma sednare om helgdagarne. Tibbs pådrog sig sin söndagsdrägt — en svart rock och serdeles korta