Aftonbladet – 11 januari 1842, sida 1

stater, hvilka fordom lydt under Spanskt välde, och hvilka strider oafbrutet gifva Amerikanske medborgare orsaker till kagomål öfver ingrepp i deras rättigheter. Den med Ecuador afslutade handelstraktaten har blifvit annullerad, emedan denna statskongress icke sammanträdt i lagbestämd tid. Med Peru har ett fördrag blifvit afsiutadt rörande ordnandet af Amerikanske medborgares ersättningsanspråk. Med Brasilien hafva underhandlingar varit i gång rörande samma ämne, men hittills utan framgång. Presidenten öfvergår nu till de inre angelägenheterne, och omtalar först sommarfälttåget emot Indianerne i Florida, hvilket visserligen tillfogat Indianerne åtskilliga nederlag, men dock i sjelfva verket icke ledt längre än till en förheppning, att kriget innan långt skall kurna bringas till slut. — Den sjette folkräkningen, som företogs sistlidet år, (1840), utvisarj en befolkning af 47,069,453 invånare på Förenta Staternas gebit, d. v. s. 4,202,646 invånare mera än år 4830, alitså en tillökning af 32 VY? procent under de sista 40 åren. — I skattkammaren blir deficit den 4 Januari 4842 endast 6287 557 dollars (utgifterne hafva pemligem stigit till 52 6235 670 dollars, men inkomsierne endast till 34,397,542 dall) Ai detlån, 12,000,000 doll., hvars upptagcade den sist församlade kongressen autoriserade, hafva endast 5,432,726 doll, blifvit negocierade. Presidenten uppgifver såsom orsak dertill, att inbetalningsterminen är så kort, och föreslår för resten af summan förlängning af denna termin. — I händelse kongressen skulle anse en revision af den nu gällande tulltariffen nödig, så råder presidenten till moderata åtgärder (moderate counci!s) såsom det klokaste, och önskar i möjligaste mån sammanjemkning af de serskilda staternas olika intressen, liksom öfverhufvud grundvalen till Förenta Staternas författning hvilar på sammanjemkning och ömsesidig eftergift. : Hvad det nödvändiga ordnandet af penningeväsendet och finans-angeligenheterne i allmärhet beträffar, så förklarar presidenten, att han vill lemna derhän frågan, huruvida metallmynt äger företräde framför pappersmynt, emedan denna fråga bordt undersökas då pappersmyntet först infördes, och den praktiske statsmannen miste bedöma och hbebandla sakerna sådena de förefinnas i verkligheten, och icke efter derzs större eller mindre absoluta värde. I Förenta Staterna är det också visserligen ganska svårt, att tillvägabringa en reform i pappersmynt-systemet, redan af det skälet, att de särskilda staterna äga oinskränkt makt att bevilja bankprivilegier, och denna makt blott alltför ofta blifvit missbrukad. Det kan dessutom sättas i fråga, huruvida federalstyrelsen skulle kunna tvinga de särskilda bankerna, att henorera sina sedlarfi silfver, eller att gifva upp staten i fall de icke voro i stånd till det förra. Men att federal-styrelsen icke blott måste äga denna makt, utan äfven öfverhufvud en skarpare kontroH öfver landets penningeväsen, skall icke kunna bestridas, då man tager i betraktande den allt mer och mer tilltagande vigten af handeln i det inre af landet, hvilken i betydenhet redan vida öfverstiger den utrikes handeln. Men ehvad förslag regeringen ock i detta hänseende må framställa, så skola de dock icke hafva någon framgång, om icke folket sjelf, och alla individer bland folket, komma regeringen till hjelp, derigenom att de beflita sig om sparsamhet och hålla tro och lofven i alla sina företag. Hvad nu presidentens förslag till reform i penningeväsendet angår, så innefattas de uti ett detaljeradt utkast af finansministern, hvilket åtföljer budskapet till kongressen. Tendensen i detta förslag går ut på, att fråntaga presidenten, d. v. s. den exekutiva autoriteten, all direkt inverkan på finansförvaltningen och de dervid anställde embetsmän, så vida den ieke visar sig i diseipiinariskt hänseende såsom ytterst nödvändig, alltså, efier presidentens eget uttryck, att skilja svärdet från penningepungen. En så kallad Board of Control skulle inrättas i Washington och förses med filialinstituter på de större handelsplatserne. Af