Aftonbladet – 11 januari 1842, sida 1

cHögst förbunden,, svarade mrs Tibbs mec sin mest intagande ton; ty eit å ömse sidor tillfredsställande ackord hade blifvit uppgjordt, och det var ganska påtagligt, alt den nya hyresgäster hade godt om penningar. uDet är något besyn nerligt, fortfor mrs Tibbs, med ett uttryck : ansigtet, som skulle föreställa hennes mest tjusande småleende, catt vi nu hafva en herre hos oss, som: är mycket svag till helsan — en mr Gobler — hans rum är i andra våningen, å gårdssidan. I grannskapet af mitt rum således? frågade mrs Bloss. eJa, nästa rum till edert, återtog: värdinnan. Korsl hur trassligt! utropade enkan. Han stiger nästan aldrig upp ur sängen, sa de m:rs Tibbs med en hviskning. Kors i allan darl! utropade m:rs Bloss i like låg ton. Och då han en gång kommit upp, sade m:rs Tibbs, ;kunna vi nästan aldrig få honom att gå till sängs igen. Herre min söstastely sade den förvånade m:rs Blöoss, makande sin stol närmare f:rs Tibbs Hväd är det för sjukdom han bår?, Jo, saken är den, svarade m:ss Tibbs mec en högst meddelsam min, ;har har ingen mage. Hvad för slag ?, frågade m:rs Bloss med er blick af obeskriflig förskräckelse, Ingen mage alls, upprepade m:rs Tibbs, ska kande på hufvudet. ,Gud tröste oss! det var ett högst eget fallb frampustade m:rs Bioss, såsom om bon tagi denna underrättelse i bokstaflig mening och vo re förvånad, att en menniska utan mage behöfde inackordera sig någonstädes. Då jag säger att han ej har någon mage) förklarade den lilla språksamma m:rs Tibbs, ,menar jag att hans digestion är så förstörd oct hans inre så i oordning, att hans mage ej gö!