Aftonbladet – 8 januari 1842, sida 2

hvars händer vi villigt öfverlemna oss. Allt hvad jag gjort är detta enda, attjag hvarken sökt eller vikit tillbaka för hvad som kom; allt hvad jag gjort är, att jag emottog det med ett sinne, lika långt aflägsnadt från klenmod, som öfvermod — med stolt och lugnt, med ödmjukt och fröjdfullt sinne. Och så emottager jag då äfven eder gåfva, utan att inbilla mig. att jag förtjenar en serskild utmärkelse, och utan att känna mig nedtryckt af den tankan, atticke förtjena den. En dosa af renaste guld, med blixtrande ädelstenar, det är en gfva. som stora herrar pläga förära sina trogne tjenare. J bafyen derigenom velat säga mig, alt folket skall vara min herre, och att jog skall vara trogen i dess tjenst. Jag bar förståv eder, och skall icke glömma det. Afven skall jag dervid ihågkomma den gyllene läran, att lifvets hu mor är en diamant af renaste vatten och ljusaste glans, ett skönt smycke i goda dagar oeh den starkaste sköld emot hvarje vedervärdighet. Det var den 2 December 1839, då jag hade den lyckan att, i spetsen för en deputation af akademiska borgare, inför Hans Maj:t, vår allernådigste Konung, uttala den öfvertygelsen, att en fri statsförfattning skulle lända Danmark till lycka och välsigneise. Vi voro de förste, som uttalade detta vigtiga ord inför thronen, och hvilket af H. M. nåderikt besvarades. Det var den 4 December innevarande år (1841), då jag af hofoch stadsrätten dömdes för de uttryck, hvari jag på Falster försvarat just samma. öfvertygelse. Och i samma stund var det, som j på Falster voteraden åt mig denna hederskänk, hvilken i sin inskrift bär orden: den 4 December. Det är alltså minnet af en dag, hvilken djupt ingripit i mitt lif, som eder skänk vill bevara hos mig och hos dem, åt hvilka jag en gång skall efterlemna densamma såsom en helig arfredel. ORIENTEN. Ryska ioflytandet och fienderna till de nya statsinrättningarne i Turkiet hafva vunnit en stor seger. Sultan har afskedat den hittillsvarande Storviziren Reuf Pascha, och till hans efterträdare i denna post utnäimuat förre öfverbefälbafvaren för trupperna i Syrien, Izzet Mehemed Paschz, känd såsom en stark anhängare af Ryssland ech det gamla systemet i den inre statsförvaltningen. Som det torde intressera en och annan af våra läsare att taga kännedom af buru Turkiska statshandlingar se ut, och hatiisherifen, som innehåller den nye Storvizirens utnämning, ej är lång, så införa vi densamma här nedanföre. Den lyder på följande sätt: Min Wessir, min trogne, oinskränkte fullmäktig (representent) Mehmed Izz:t Pascha! Då din företrädare Reuf Pasche, som redan en ansenlig tid beklädt Storwessirs-posten, är en af min köga Ports åldriga och grånade diguitärer, så har jag funnit för godt, att på hans gamla dagar önnu en tid låta boncm få njuta lugnet, och derföre entledigat honom från hans plati. Men tillika, då du länge beklädt vigtiga embeten, djupt inträngt i min regerings grundsatser, och hörer till rikets insigtsfulla och trogna dignitärer, så har jag utsett dig, att med vidsträckta fulimakter, i systemsfrågor såväl som i detaljgöromål, föra öfversta chefskapet öfver alla 0Osmanniska rikets embetismän, utnämnt dig till min Siorwessir, och således på dina dugliga skuldror lagt den tunga bördan, att oirskränkt representera min person. I följd af den dig medfödda rättskaffenshet och trohet skall du ifrigt bemöda dig, att framför allt, med noga iakttagande af den heliga lagen, på det ändamålsenligaste sätt anordua och förvalta samtliga regeringsaffäårerne, som hafva afseende på de civila och militära angelägenheterna, alla de ämnen, som taga den höga Portens uppmärksamhet i anspråk, äfvensom de ätgärder, hvilka stå i sammanhang med de nya inrättningarna, och dels redan kunna vara satta i verket, dels såsom fortsättning deraf måhända framdeles införas, och detta allt skall du göra i harmoni med al!a ministrarne och de embetsmän, som annars hafva dermed att skaffa, samt så väl enligt religionens föreskrifter, som Osmanniska rikets lagar, och derigenom, så snårt som möjligt, framsksffa de välsignelserika fruk terna deraf i dagen. — Icke blott skall du af alla kref. ter bemöda dig, att såväl i Konstantinopel, som de äfriga delarne af riket vidtega de medel, som erfordies för bevarande af somtwige mina undersåtares trygghet och säkerhet, och att för hvarje störing bevara, ja allt vidare befästa och stirka det gods förstånd, det vänskapliga förhållande, som hittills a!ltid och i så fullt mått ägt rum emellan min höza Port och de allierade hofven. — Gud förläne sin välsignelse åt alla dem, som troget och redligt egna sig åt min höga Ports sngelägenheter! Den nye Storviziren är en man af 34 år, och beskrifves vara af hög statur, mager, med långlagdt olivfärgadt ansigte. Hans stora, svarta uistående ögon blicka oroligt omkring sig, och när de fixera någon, känner man sig intagen af en hemsk, obebpglig känsla. Han är den mest fanatiske Musulman i hela Turkiet, och en afsvuen fiende till de kristne. Ytterst halstarrig söker han att genom alla medel drifva sin vilja igenom, -till och med genom de mest grymma. Derföre söker också hvar och en i hans omgifning, att få så litet med honom att göra som möjligt. Han tål ingen motsägelse, men är i hög grad ordhållig emot både vänner och finder. Hämndgirig till ytterlighet, förlåter han aldrig en tillfoga d oförrätt. Han är således allas skräck; RE RA en röst, som tycktes vilja fastna i halsen, och a se