Aftonbladet – 8 januari 1842, sida 2

og sig en nattrock, som syntes hafva varit nytt-! ad tiil sängtäcke. . Icke, som jag vet, sir,, svarade gossen. Medi örlof, sir, han såg snarare litet rolig ut, som mig tycktes.n Jaså, det är åtminstone ej ett tecken till att han mår illan, svarade Hicks i tankarne.: Nå ja, det är bra: jag skall straxt komma med.! Utför trapporna bar det af för gossen med budet, och utför trapporna begaf sig den orolige m:r Hicks sjelf, genast efter budbäraren. Knack, snack! — Stig in! — Dörren öppnas, m:r Calton befineres sittande i en ländstol, mera lik en portklapp än någonsin. Omsesidiga handslag utbytas och m:r Septimus Hicks anmodas hafva godheten att sätta sig. En kort paus. M:r Hicks hostade och m:r Calton tog sig en pris snus. Det var ett af dessa möten, der ingendera parten vet hvad han skall säga, M:r Hicks bröt tystnaden. Jag erhöll er biljett — sade han, med en röst så darrande, som om han nyss tagit sig en punschglace. ,Jaha ! svarade den andra, så var det. Aldeles Jaha Ehuru nu denna dialog kunde hafva varit fullt tillfredsställande, kände likväl båda herrarna, att det var fråga om någonting ännu vigtigare, hvarföre de gjorde hvad mången annan i samma belägenhet skulle hafva gjort — de betraktade bordet med den mest bestämda och orubbliga min. Samtalet hade imedlertid blifvit öppnadt och m:r Calton hade föresatt sig att fortsätta det med ordentliga dubbelslag. Han talade alltid mycket högtidligt. Hicks, sade han, jag har bedt er komma hit i anseende till vissa omständigheter, som komma att inträffa här i huset, rörande en gif)termålsaffär.p En giftermålsaffär!, utropade Hicks med