Aftonbladet – 8 januari 1842, sida 1

va öfverenskommit att gifva Hr Lamartine sin röst till president. Pärskammarens utslag öfver Hr Dupoty, ansvarig utgilvare al Journal du Peuple, som dömes till fem års fängelse för det man funnit hans blad hos en af de anklagade, och för det en af desse skrifvit ett bref till honom, detta utslag, som innedär naturen af ett anfall niot pressens frihet, sysselsätter uteslutande allmänna uppmärksamheten och serdeles tidningarnas, de må tillhöra hvilken färg som helst. En samling deputerade, för hvilka Hrr Duafaure oeh Passy stå i spetsen, hafva bestämdt förklarat sig emot domen, och den torde komma att föranleda ganska vidlyftiga expektorationer vid debatterna om tacksägelseadressen. En kommitte af skriftställarnes sällskap, hvars ordförande är Hr Arago, har låtit offentliggöra en protest deremot, och emot de farliga följder den kan hafva på pressens allmänna frihet. Nästan alla oppositionsbladen innehål:a en förklaring, hvari de appellera till Deputeradekammarens initiativ, och; i fall denna skulle försumma sin pligt, till valkorporationerna för att upprätthålla den hotade tryckfriheten. Intill dess vi blifve i stånd att meddela några af dessa förklaringar, anföra vi ett par af de inledande omdömena öfver demen, som utkommo straxt efter dess fällande, och hvilka äro så mycket märkvärdigare just för sin fegliga och moderata ton, hvilken icke alltid är något karaktersdrag hos den Fransyska oppasitionspressen. Så t. ex. säger Courrier Frangais: Den medbrottslighet, dvilken man lägger Dupoty till last, kan endast vara morelisk; man fianer ett slags förbindelse mellan de läror, som Journal du peuple förkunnade, och tilldragelsen den 43 September. Om domen verkligen vore föranledd af sådana motiver, så kunde vi icke för-högljudt protestera deremot, ty den innebar då ett öfverändakastande a? alla de garantier, hvarmed samfundet velat omgifva de menskliga domsluten. Men detta är den hemlighet, söm ligger begrafven i domarenas samveten, och vi skola ej söka framleta den derutur; vi högakta de afsigter, som förestafvat domen; vi tro, alt om pärskammaren genom Dupotys fällande tjent till reaktionär politik, bar hon gjort det utan sin vetskap eller vilja. Men i denna ministers tanka, som ställt Dupoty under anklagelse och uppmanade kammaren att fälla honom, är frågan mindre om att straffa en föregifven konspiratör, än att skräma hela pressen, i det hon visade benne, att hvarje skriftställare, vore ban än aldrig så tillgifven den konstitutionella ordningen, kan, under den första förevändning man behagar, ryckas från sina pligter ech sin familj och invecklas i anklagelsen för en komplott. Nå väll Pressen skall göra motstånd raot detta försök, det våldsammaste och djerfvaste man vågat, liksom hon bestått så många andra pröfningar. Hon skall fullfölja sitt uppdrag, utan att låta nedslå eller reta sig; hon skall förblifva inom lagligbetens grönser, men också inom oppositionens. De heliga intressen, som äro anförtrodda i hennes vård, tillåta henne ingen svaghet. Conslitulionel: Pärskammarens utslag har gjort en ofantlig sensation hos publiken. Sedan några dagar cirkulerade rykten om Dupotys fällande, men man väntade på domens officiella text, för att fullkomligt sätta tro dertill. Vi hafva i dag icke för afsigt att vidröra denna del deraf. Utan att här sysselsätta oss med det personella i frågan, och utan att på något sätt vilja försvara det blads oriktiga läror, hvars gerant Dupoty var, träffar pärskammarens beslut en principfråga, hvaröfver vi måste fritt uttala oss, utan alt man må beskylla oss för att fela i den aktning, vi äro skyldige en stor statskorporation... Pirskammaren, konstituerad såsom domstol, är ett politiskt tribunal, af den beskaffenhet, att statsskäl märkbart influera på dess beslut, vi tadla icke denna, pärskammaren tillagda karakter; vi omtala den blow. Nå väll Ifrån den politiska ståndpunkten, från stats skälens synpunkt, kan den nu slutade processen hafva omätliga följder. De upptäckter, den förnämste anklagade gjort, isycnerhet de, hvilka, as