Aftonbladet – 8 januari 1842, sida 1

M:rs Tibbs, )se efter maten., — Denna tillsäselse lemnades betjenten i den ton, hvarmed. fruar vanligtvis tilltala sitt tjenstfolk vid dylka tillfällen, det vill säga, i en låg ton; som det oaktadt likt en theaterhviskning, i anseende till det egna i betoningen ganska tydligt hördes af alla närvarande. En paus följde härpå innan nästa rätt blifvit inburen — ett slags parenthes, under hvilken. Herrarne Simpson, Calton och Hicks, hvar för sig framtogo en butelj Sauterne, Claret och Sberry och drucko med hvar och en — utom med Tibbs: ingen tänkte någonsin på honom. Emellan fisken och den väntade steken uppstod ett Jångt dröjsmål. Här var tillfälle för. M:r Hicks att briljera. Han kunde icke emotstå att recitera de för till-fället särdeles lämpliga Verserna — Boef är en stor raritet inom dessa oxlösa öar; Getstek de hafva, och killing och får, det ingen kan neka, Och då en helgdags glödande sol deras nejder bestrålar, Genast fräsa stycken af kött på barbariska spetten. Högst oskickligt att tala på det sättetn, tänkte lilla M:rs Tibbs. vAckl, sade M:r Calton fyllande sitt glas. ,Tom Moore år ändå min poöt han. Och min, sade M:rs Malepson Och min, sade Julia. Och min,, tillade M:r Simpson. Läs hans dikter,, återtog portklappen. Jo jag raenar jag, sade Simpson med ea viss säkerhet. Läs Don Juan, svarade M:r Septimus Hicks. Julias bref),, inföll Miss Mathilda. Ges någonting sublimare än Eldsdyrkarne )? frågade Miss Julia. ) Julias bref i första sången af Don Juan. ) The Fire-Worshippers i Tom Moores Lalla Rookh,