Aftonbladet – 5 januari 1842, sida 1

let från alla handelssj j de än må vara. Den bi kan hitföra till sin vinn kraft. Såsom något anmärka, att, oaktadt de am och sockerplantagerna, man Hkv Sverge, dit ämnet till dessa produkt transporteras, köper snus, tobak och ligare än här. Änskönt jag är så nära nien, kan jag ej ens få mig en så god Virginia-snuset, som i Sverge, och d sockret nyttjas här endast af mera wv personer. I alimänket begagnar man hin ladt lumpsocker, som betalas lika dyrt fina hvita sockret i Sverge. Samma lö ir det äfven med risgrynen, dem man hä tar sig att få för godt pris. Apropos gryn; ville vi ej gifva, för att erhålla våra vi kornoch krossgryn? Grynmalningen . man ej i Amerika, och våra svenska magar förgäfves efter den kära grötfödan. En sve mjölnare, sem väl förstode sig på att bygga O sköta sin qvarn,.skulle här på landsbygd icke sakna en god inkomst. I alimärbet afrås. ler jag den hitresande handtverkaren, att bösätta sig i städerna; åtminstone ej i de större. af dem. Han har der så många medtällare. Kan mindre stad lönar det sig bättre och hans förkofran tillväxer jemte stadens. Om en smed, en vagnmakare, en skomakare och snickare tillsammans nedsatte sig på landet och jemte ett litet jordbruk idkade sina handtverk; de skulle lock i sanning dervid finna en större fördel. Kring dem nedsatte sig då snart eliter hand ett talrikare antal familjer, en liten stad bildade sig innan kort, och de första invånarne hade dervid. alltid den största vinsten. Jorden finge då ett högt värde, och hvarje gårdstomt betslades med måhända ett lika stort pris, som hela egendomen kostat emigranten i inköp. Mycket: beror här-. vid naturligtvis på löget af den trakt, emigranterna från början valt till sin bostad. Det nya Upsala i grannskapet af en kanaloch invid stora vägen mellan Milwaukee och Madisan, är inga lunda ofördelaktigt för ett sådant ändamål. I Racine Country, söder om Milwaukee hafva . norrmännerna ett settlement af omkring 300familjer, som måhända med tiden kan blifva af mera betydenhet. Vid en förefallande utflyttning till Amerika; böra åtminstone några personer slå sig tillsam mans, så alt de i början vexelvis kunna bistå hvarannan med arbete. Detta skulle betydligt lätta deras utgifter. Af dem bör också någön våra hemmastadd i engelska språket: utom det 7 har man att uthärda mångfaldiga olägenhe-ter, som annars kunde undgås, åtminstone lin-— dras. Amerikanaren täflar med musquiterna att suga emigranten. Man måste se upp åt alla sidor, för att ej blifva lurad. Ännu ära herrar Yankees i sina slyngelår. De stjäla vål ej, men de spekulera uppå, att på ett slag: hederligt ätt tömma fickorna på den godtrogra Earopen.! På hvarje gifvet förtroende söka de att bygga en plan till sin fördel—Se dem på inzbåtarne, huru de i förstone Nkgiltigt betrakta dig, huru 12 sedan småningom och oförmärkt iulåta sig F samtal och söka utleta dina afsigter och huru te slutligen nästan såsom af en händelse fram ställa förhållanden, som äro ämnade att låta dig veta, det du med och genom dem lättast kunde-? å dina aff rer afgjorda; men akta dig: deny fördelen lurar bakom det frivilliga Ro det, och tiden är för amerikanaren så dyflär, att han sällan ger sig ro, att sysselsätta sig med lin person, derest du ej möjligen kuade blifva honom till någon nytta i hans spekulationer. Vare det ingalunda min mening, alt härmed vilja karakterisera Yankeen i allmänhet; men till transportations-kompagnierne, landförsäljar—ne och kommissionärerne hyser jag, på grumdade skäl, icke stort förtroende, och varnar emigranten högeligen ifrån att gifva dem Håsot sådant. Landet öfversvämmar dessutom at förlupne TIrländare och Tyskar, hvilka, mer än Jen infödde amerikanaren, mången gång söka att rikta sig på nykomlingens bekostnad. Detta, emte obehaget att resa i ett land. hvårstungo