Aftonbladet – 4 januari 1842, sida 1

då till Damaskus, och natten derpå blefvo by och kyrka stuckna i brand, och befolkningen nedhug:en. På vägen härifrån till Saida, vid kusten, fann man för ett par dagar sedan 20 helt och bålet -stympade iik. Från de högre belägna ställena här kan man, på ett afstånd. af några mi!, se de brinnande byarna på sluttningen af Libanon. I går hitkommo, omkring 40 munkar, alldeles utblottade och hbjelpösa, emedan Druserne tändt eld på deras kloster, och under gudstjensten i kyrkan nedhuggit allt hvad lif och anda hade. De kristnes (Maroniternes) ställning förvärras ännu mera: derigenom, att bland dem råder den största söndring, och att somliga till och med hålla med Druserne. Dessa flyktade munkar berättade sjelfve, huruledes Druserne uppfordrat ett Maroniter-kloster, att utlemna de der befiatlige vapen, och fått till svar: Nej vi lemna dem icke, mien vi göra gemensam sak med eder. Om flere Emirer bland de kristne på berget känner man, att de slutit öfverenskommelse med Druserne att förhålla sig stilla, så länge sakerna ännu äro oafgjorda, men att förena sig med Druserne, så snart desse sednare fått ötverbandeo. — Två umimars väg härifrån har Maromtterne uppslagit ett läger af ungeför 10,000 man under en Emirs befäl; likväl företogo de under flera dagar ingeating mot Druserne, sannolikt emedan Emiren var bekymrad för sina skatter. Ändteligen blefvo träpperna otåliga och angrepo Druserhnö, som förhöllo sig stilla. Men desse, ehuru underlägsne till antal, kastade sig likväl öfver Maroniterne och förstörde deras läger, så att vi någon tid derefter sågo hela kustvägen till Tripols betäckt med flyende qvinnor och boskapshjordar. Vid samma tid inträffade här bergets furste fullkomligt utblottad på allt. Har hadåe, sisom jag ofvan sagt, varit innesluten af Druserne i Deir-el-Kamar, den förre furstene residens, der han tillfälligtvis uppehållit sig. Desse hade ändtligen foreerat platsen och velat döda honom. Men tvänne utskickade från härvarande pascha, som befunno sig der för att om möjligt stifta fred, hade åtagit sig honom, så att Druserne nöjt sig med att helt och kållet utplundra honom och sedan förklara, det de ville gifva honom som skänk åt de utskiekade, hvarefter han kunde begilva sig till Malta efter den förre. Sålunda kom han hif, jemte sine räddare. Nu skola Druserne ha för afsigt att anse patriarken som sin arffiende; likväl skall denne, som residerar på den närbelägna sluttningen af Libanon (man kan bärifrån se stället) väl svårligen våga att ta sin tillflygt hit. Man talar la: om denna patriark, om hvilken jag naturligtvis ej kan berätta annat än jag hört. Några personer, som han misstänkte för att vara tillgifna protestantismen, skola i hans bus hafva blifvit pinade till döds. För öfrigt hade han sedan sista kriget erhållit från Frankrike och sedermera äfven från Osterrike ansenliga summor för dem, sem lidit geaom kriget. Men af dessa penningar har ingentiog kommit ur hans bänder, och denna omständighet skall vara ett af hufvudskälen, hvarföre de särskilde Emirerne som just hade anspråk på en sådan ersättning, nu hälla med Druserne mot patriarken. Allmänna ryktet utmärker här Engelsmännen såsom Drusernes vänner, men Pranstaånnen som Maropviternes bundsförvandter, hvarvid religionen, alla politiska afsigter åsidosatta, väl kunde anses som orsaken, emedan Maroniterne äro katholiker, men. Druserne, bland de främmande trosförvandterne, heldre sluta sig till Protestanterne och äro i högsta grad förbittrade mot Fransmännen, hvil ka de Ftillskrifva Maroniternas uppretande samt det trots oeh det förtryck de lidit af dem. I början gick det rykte allmänt, att Eogelsmännen förde ammunition till Droserne, hvarefter en energisk förklaring afläts från Öfverste Ross, Bogelsk Generalkonsul; a Syrien, till alla engelska konsuler i landet, hvari de uppmanades att på det bestämdaste motsäga detta rykte. Under sådana omständigheter är det för närvarande alldeles omöjligt att resa på Libanon. Jag går derföre om bord för att besöka kustorterna Saida, Tyrus, S:t Jean dAcre och Jaffa samt derifrån till Jerusalem och dess omgifning, så vidt det liter sig göra. Har det un