Aftonbladet – 31 december 1841, sida 2

anteckning i försäljsingsjournalen angående denna handel, att han der upptagit både ett mindre alntal, än han verkligen försålt och ett lägre pris, än det köparen betalt; och då Breitfeldt ej kunde förneka denna oredlighet, hade han i sammanhang dermed omsider äfven bekänt tillgreppet af de klädesstycken, som, efter hvad nämndt är, blifvit till pantlånekontoret afsände. Vid härefter företagen inventering i boden saknades äfven sammet, engelskt skinn och sidentyg; men till förskingringen deraf nekade Breitfeldt länge fräckt och ihärdigt; dock hade han slutligen, efter flerfaldiga lögnaktiga uppgifter, bekänt äfven denna otrohet emot husbonden sedan Wallenström om förhållandet underrättat Breitfeldts fader, och sonen i anledning deraf ifrån sin moder erhållit en beveklig skrifvelse. — Breitfeldt ski!jdes sedermera för omförmälde sina förbrytelser från tjensten hos Wallenström, som, för Breitfeldts tillgrepp, uppgående i värdej till 132 Rdr Riksgäldssedlar, blef godtgjord genom en af hans fader å detta beiopp utgifven skuldsedel, hvilken derefter kontant inlöstes. Breitfeldt erinrades, att, enligt havs inför Kämnersrätten gjorde uppgifter, skulle Wallen ström, ge. nast efter Breitfoldts bekännelse om stölden, hafva erhållit kontanta penningar för en del af det tillgripna, så att Breitfeldts fader utgifvit skuldebref till Wallenström på allenast skillnaden emellan nyssnämnde helopp och hela stöldens värde, som utgjort 184 Riksdaier. Breitfeldt påminde sig nu att fadrens revers varit lydande på hela summan 484 Rdr. men vidköll, att Breitfeldt, då stölden upptäcktes, lemnat husbonden kontanta penningar för en del af tillgreppet, samt förklarade, att Wallenström skulle hafva öfverskickat desse penningar till Breitfelåts fader, för att af honom erhålla aåmnde skulisedel. Kämnersrättens ordförande förehöll Breitfeldt, huruledes sistberörde förklaring saknade allt stöd af sannolikhet, i anledning hvaraf Breitfeld ändrade sin uppgift i så måtto, att han nu föregaf, det han sjelf öfversändt penningarne till sin fader, samt vidhöll nyssnämnde förebärande enständigt, oaktadt Wellenström invände att Breitfeldt, då bans oredlighet nppdagades, skulle hafva försäkrat Weallenström, det Breitfeldt icke innehade några penningar. Polisuppsyningsmannen Hallstedi, som nu anmäldes hafva kommit tillstädes, hördes och berättade. att han fredagen den 224 Oktober kl. !V, till 8 om morgonen på norra Polisvaktkontoret först erhållit underrättelse om det å Musikläraren Carlsson föröfvade mord; i anledning hvaraf Hallstedt jemte Uppsyniogsmannen Lindblom genast, efier anvisning, begifvit sig till huset N:o 40 vid gamla Kungsbolmsbrogatan. Vid inträdet i Carlssons rum hade Hallstedt funnit förhållandet derstädes sådant, som det vorg beskrifvet i Öfverstäthållare Embetets protokoll för pyssberörde dag, blott med följande skiljaktigheter, nemligen: Att täcket och lakanen då varit dragne öfver Carlssons hufvud; att beg2e de uttagne dragkistlådorne stätt öfver den aflidnes fötter och att skärmen till hans fortepiano legat ofvanpå lådorne. Huru mycket vatten vid detta tillfälle fanns i tvättkepnan, kunde Hallstedt icke upplysa, men att densamma icke var alldeles tom, visste Hallstedt, emedan han erinrade sig, att Badarmästaren Svanström, efter det han undersökt liket, tvättat sina händer med vatten ur nämnde kanna. Svantröm hade yttrat den förmödan, att det, i Carlssons hufvud synliga, djapa sår blifvit honom tillfogadt genom huggning med något hvasst jern. Då Hallstedt sedermera vid ett tillfälle, närmare middagen, gick utför trapporne, hade han bört Lindblom, som följde efier, gifva tillkänna, att denne påträffade Carlssons portoch kammarnycklar liggande å en bjelke öfver ena trappan. Sjeif hade Hallstedt redan på morgonen i förstugan funnit en trasig strumpa, em liten låda med friktions-elddon eller så kallade strykstickor, samt en svart silkesduk, lindad omkring en halsvalk. Breitfeldt tillfrågades, på hvad sätt han fått eld, då ban, efter sin uppgift, tvenne gånger under natlten till den 29 Oxtober antändt sitt ljus, och svarade, att han dervid begagnat sig af strykstickor, jsom legat framme å ett bord vid sängen; och då Breitfeldt ytterligare tillspordes, om han icke jemväl egt någon sådan låda, som vid försäljning af strykstickor vanligen medföljer, för att icke allenast tjena till förvaringsrum för stickorne, utan äfven Ibegagnas, då eld skail upptändas, för hvilket ända!mål ena sidan af dessa lådor brukas vara belagd med en sådan yta, att friktion deremot lätt åstadIkommes, förnekade Breiifeldt att han innehaft någon sådan låda och förklarede, alt han icke köpt omförmälte, af honom begagnade tändstickor, utan fått dem lösa af sin värdinna och, då han upptände eld, strukit stickan mat en bokperm; dock ändrade Breitfeldt straxt denna uppgift så vida, att han sade sig hafva erhållit stickorne, icke af sin värdinna, utan Idels af hustru Casparsson och dels af en hustru Cruse, som äfven vore boende i huset N:o 24, vid Nya Kungsbolmsbrogatan. På gifven anledning upplyste pigan Berglund, att Musikläraren Carlsson i lifstiden begagnat friktionseiddon, och att hon, dagen efter mordet, sett er låda med sådane tändstickor ligga utghbför dörren till hans rum, men Berglund visste icke, om denna NT