Aftonbladet – 31 december 1841, sida 2

—E nn tha! detta glada lynne, som naturen skänkt dig, uppväger sannerligen månget arf. Följande morgon kom bud från exellensen R:, att Agnes så fort som möjligt skulle infinna sig hos bonom. Inom några minuter hade hon klädt sig och stod med klappande hjerta och rodnande kind inför den gamla vördnadsvärda mannen, som genast visade henne den biljett, han nyss ef amiral Gambier erhållit, hvaruti denne berättade att Theodor var funnen och skulle äterföras, men yttrade tillika sin önskan att få öfverlemna honom till excellensen sjelf, emedan en af hans Brittiska majestäts undersåtare vore komprometterad i denna sak, och man ville veta de påståenden, som emot honom kunde göras af de förolämpade personerne, samt hvad skadestånd exeellersen fann billigt fordra för sin unga skyddling. Amiralen anböll äfven att i sällskap med sin familj taga en dejeuner hos honom, och tillika medföra den unga Svenskens fästmö, som derigenom så mycket förr blef lugnad och fick återse sin vän; ett återseende, som skulle skänka amiralen och alla en ganska intressant scen. Klockan elfva skulle ex Engelsk slup komma att afhemta gästerna. Agnes gret glädjetårar vid de goda tidningarna; rörd och erkänsam sade hon allt, hvad hon vid detta glada tillfälle kände, och frambar till sin och Theodors ädle beskyddare de varmaste tacksägelser. På utsatt timma kom den prydliga slupen att hemta sällskapet. En Engelsk officer medföljde till befäl öfver de åtta sluproddarne, hvilka alla voro utsökt vackert folk i prydlig drägt. Sjöresan var angenäm; inom en timma voro de framme vid det Engelska amiralskeppet, der excellensen och de herrar, som följde honom, gingo uppför den smala, vådliga skeppstrappan, men en länstol nedhissades åt damerna. En af dem placerades genast-deruti och fästades uti stolen genom länga tycker a gul och röd flaggduk, som lindades omkring b