Aftonbladet – 31 december 1841, sida 2

let medförde matsäck, deraf Breitfeldt genast tillika med Carlsson börjat äta; att Carlsson härefter tillsagt Breitfeldt, det han nu måste aflägsna sig, i anjedning hvaraf denne begärt att få låna Carlssons oortnyckel, som var med kammarnyckeln hogsmidd; nen att Carlsson, som ej velat bifalla denna begäan, i stället gått ned med Breitfeldt och släppt ut hoom genom porten. Vidare hade Carlsson förmält. att an den 21 Oxt. på förmidd. besökt Breitfeldt och hos bonom blifvit undfägnad med thevatten, samt att Carlsson fruktade, att Breitfeldt skulle återkomma påföljde afton, hvadan Carlsson ock qvardröjt 108 mamsellerna Lundberg och Schierbectk till klocsan helf nio på qvällen, så att han ej skulle vara emma och beböfva mottaga Breitfeldt, i händelse ran inafunne sig. Med säkerhet kunde mamsell Schierbeck icke upplysa, huruvida Breitfeldt sedermera träffat Carlsson, mena hon hade af andra por;oners yttranden anledning till den förmodan, att lenna sednare varit hos Breitfeldt på eftermiddagen öre mordet. Emellan Breitfeldt och Carlsson hade on hört samtal derom, att Carisson ärft penningar efter sin feder, och dessutom hade Carlsson ett par lagar innan mordet skedde, för mamsell Schierbeck yttrat: pBreitfeldt tror att jag redan utbekommit milt arf; men mamsell Schierbeck visste äfven att Carlsson icke på lång tid skulle fått tillträda samma irfs kapital, emedan sådant, enligt fadrens testanente, ej finge ske innan dennes yngsta dotter, som iu vore helt späd, blefve sexton år gamraal. Då Breitfeldt tillfrågades om han medgaf rigtigeten af mamsell Schierbecks berättelse, svarade nan att en del! vore sanning, men en del icke; i anedning hvaraf Breitfeldt förständigades att uppgifva: hvad mon han bestred denna berättelse. Han ytt-; rade härpå, att, ibland annat, vore det osannt, att. emelian Breitfeldt och Carlsson någonsin förefallit samtal derom, att Carlsson efter sin fader ärft nåzon förmögenhet. Men mamsell Schierbecix erinrade Breitfeidt, hburusom han vid ett tillfälle yttrat till son: nog går det an för diz, som har ar? att det är värre med mig, som ej har hågot att vänta Ett sådänt yttrande ville likväl Broitfeldt icke vidkännas. Eleven Karlberg uppgaf att ham, som varit ber slägted med musikläraren Carlsson i lifstiden, förtroligt umgåtts med honom och träffat Breitfeldt i hans sällskap ute på gatorne, äfvensom Kerlberg bört Carlsson omtala sin bekantskap med Broeitfellt och fre andra personer; men att Carlsson aldrig nämnt Rumstedts nama eller yttrat något annat, som kunde anses innefatta, att Carlsson med Rumstedt varit bekant; att Karlberg icke eller någonsin förr än vid ett i detta mål! håltet förhör i Koagl. poliskammaren sett Rumstedt, samt följaktligen aldrig träffat honom tillsammans med Carlsson. För öfrigt uppivste Karlberg, det han redan från Kongl. poliskammaren fått afhemta Carlssons tillhörigheter, som Breitfeldt befunnits innehafva; hvarjamte Karlberg, på tillsägelse af rättens ordförande, åtog sig att vid nästa förhör hos Kämnersrätten förete omförmälde persedlar. Handelsbokhållaren Ortman berättade: att han, hvilken först genom löjtnanten Waitdau blifvit med Breitfelät bekant vid ett tillfälligt sammanträffande med honom i WelldausBsällskap å en gata, sedermera icke råkat Breitfeldt förr än Måndagen eller Tisdagen den 23 eler 26 sistlidne Oxtober, då Ortman gick förbi Breitfeldis fenster och såg honom gifva Ortman ett tecken att komma in. Sedan Breitfeldt vid detta tillfälle först någon stund spelat a sitt fortepiano, hade han börjat tala om den instun de maskeradbalen och frågat om han af Ortman kunde få låna ett par pistoler. hvilka skulle behöfvas till en drägt, som Breitfeldt ämnade å maskeraden begagna; men härå hade Ortman svarat, att han icke ägde några sådana vapen. Med Rumstedt hade Ortman från sin barndom varit bekant och äfven på sednare tider underhållit ett förtroligt umgänge, hvartill bland annat, den omständighet bidragit, att Oriman och Rumstedt varit boende helt nära hvarandra, men Ortman hade aldrig bört Ramstedt tillkännagifva, att han vore med Carlsson bekant, — ett förhållande, ihvilket Ortman icke eller hade någon annan anledning: att förmoda. Kramhandlanden Wallenström uppgaf, att Breitfeldt från April månad 1837 tjenat i Walienströms bod, men under den tiden i flera afseenden förhållit sig oärligt emot husbonden. Detta förhållande upptäcktes först sålunda, att Wallenström vid hemkomsten från Eskilstauva höstmarknad år 41837 blef underrättad att åtskilliga afskurne klädesstycken, som efter hvad sedermera utröntes. tillhörde honom, under Wallenströms frånvaro på marknadsresan, blifvit å allmänna pantlänezontoret anmälde till beläning genom en dräng hos grosshandlaren Schlegel. Wallenström hvilken genast funnit det vara otvif velaktigt, att nämnde klädestycken icke, utan Breitfeldts medverkan, från boden kommit bort, hade förehållit Breitfeldt en sådan otrohet; men Breitfeldt nekade likväl .balstarrigt till angifvelsen, intill dess en person dagen derpå infann sig i boden och beklagade, sig deröfver, att han, som under Wallenströms bortovaro, af Breitfeldt köpt kläde för ett uppgifvet pris, icke blifvit underrättad om de fel, som funnos å varan. Härvid upptäcktes af Breitfeldts egenbändiga