Aftonbladet – 31 december 1841, sida 2

stolen och fruntimret, derpå hördes signalen af en pipa, och genast svängie stolen upp i luften samt nedsläpptes sakta på däck, der amiralen med sina officerare stodo att emottaga damerna. Alla fördes ned uti amiralens salong, och sedan lord Gambier der talat en stund sakta vid excellensen, och låtit för sig presentera mamseil Agnes Rosin, gick han ut, men återkom genast med Theodor vid banden, förde honom fram till den rodnande flickan och gratulerade dem båda till det glada återseendet. Excellensen R. bade nämnt Agnes lycka med det återfunna arfvet, och detta hade troligen äiven hos Engelsmännen bidragit till artighelen, som gaf ämne till nya lyckönskningar och komplimenter. Amiral Gambier var en sirlig gubbe, som snarare iiknade en Fransysk markis, än en Engelsk sjövfficer. Han var at medelmåttig längd, gulaktig by, och hade små bruna ögon, som voro uppmärksamma på allt, och gerna fästes på de Svenska fruntimren. Han var mycket pudrad och brukade stångpiska. Ötverste Wellesley (sedermera hertigen af Wellington), som äfven var på samma skepp, Var deremot en stor, stållig, fast något magerlagd figur, och af ett allvarsamt utseende. Båda dessa herrar talade med lätthet Frabsyska, i synnerhet den gamle amiralen. Sedan man i den eleganta Matsalen intagit en väl serverad dejeuner, der Inet ej sparades och nya divisioner af buteljer jemt ryckte fram, till nya skålar, föreslog åmiralen fruntimmerna att bese skeppet. Det Var ett linieskepp, som förde 406 kanoner och hette The Prince of Waless Damerna voro förtjusta oeh förvånade att se denna lilla flytande verid, der allting fanns, alla slags verkstäder, till och med en smedja, och många djur, hvaribland tvenne präktiga, feta och glänsande kor, hvilka försågo amiralens bord med mjölk och grädda; får, böns och gäss, allt för amiralens bord, såg man äfven i sina AN