Aftonbladet – 29 december 1841, sida 2

a gånger; huru skall man få reda på låset derill? Jag kan ej sofva i natt, så nyfiken är ag. Man kom öfverenas, att följande afton mötas vå samma ställe, tillika med Theodor, och efter ftal samlades de trenne vännerna. Bror och syster anlände först; Bertha hade medtagit sin suitarr, Thecdor noter, och på stenbordet såg man åter en korg utsökta frukter. Agnes ankom sist, och medförde ingenting, blott ett vänligt och förtjusande ansigte, der alla sorgliga uttryck voro utplånade af glädjen att se de båda älskvärda syskonen. Man jollrade, man sjöng, än en duett, än en trio. Bertha sade tusende glada tokerier; men återkom alltid med samma refrain: ack,j den farfars nyckel! det är alldeles obegripligt! huru skall jag få veta det? fö Theodor var förtjust, Agnes lycklig, och flickorna beslöto att vara hemma följande dagen, emedan Theodor då skulle göra en färd på landet, men för den påföljande, som var en Söndag, skulle man göra tillsammans en promenad till Ramlösa. Aftonen försvann med bevingad fart. Huru sälla voro de ej! Unga, glada, förhoppningsfulia, älskande hvarandra, i skötet af den skönaste natur. Hvad fattades dem väl i denna lycka? — Blott varaktigheten, denna föråldrade gudomlighet, på hvars altare lycka, kärlek, vänskap, tacksamhet längesedan upphört att offra Om den ljumma vind, som susade från Sundet: närhet, hviskat till dem vid afskedet: Denna af. ton är den sista; j skolen ej mera träffas här)! hurt förskräckta skulle de ej blifvit! huru förtviflad slitit sig ifrån hvarandra! Nu skildes de dere mot så lugnt, nickade länge åt hvarandra, vin kade slutligen med handen ännu ett farväl, och tänkte gladt: I öfvermorgonl O! huru väl att meniskan ej förmår att kast en förutseende blick inom framtidens ogenom trängliga Isis-slöja! (Forts. följer.)