Aftonbladet – 24 december 1841, sida 2

Mor och far sutto i soffan så glada, så belåt na och betraktade sina barns fröjd. Majoren höll sin frus hand och sade: nu är de rätt lyckliga. — Och vi också, svarade majorskan och så; honom så ömt i ögonen. Hastigt syntes et moln på hennes ljusa panna, och en lätt sucl höjde kennes bröst. — Du suckar, Charlotte? sade hennes man — Ack! jaa Hvad gör min Adolf i detta ö gonbiick? Han är nog med sina tankar ho Oss — Han mår väl, min lilla gamma, derför böra vi tacka himlen och vara nöjda. — Jag är också både tacksam ocb glad, sad den goda modrer, och oförmärkt borttorkad hon ett par tårar, som smögo sig utför de nå got bleka kinderna. Carolina och Carl kommo nu så glada ocl bådo att pappa och mamma ville göra dem de! fägnaden att smaka på alla deras berligheter De goda föräldrarne togo hvar sitt äpple; gran tante tog en karamell och sade: den är så le nande för min hosta; och en pullstrut tar ja också, ty kumminsocker är så bra när jag tar i mina bäska bröstpulfver. Ack! Herre Gud! d barnen äro ändå en Guds gåfva här i verlden fast man har minga bekymmer för dem, båd till kropp och själ! tillade hon andäktigt oc himlade sig. Informatorn tog ett rödt sockerhjerta och ga åt mamsell Beata, som leende bjöd honom lite studenthafre, det vill säga russin och mandel. — Nu tycker jag man kunde börja med jul klapparne; sade majoren sakta till sin fru. — Jag skall säga till derom, svarade hon oc gick till sängkammaren der jungfru Christin stod och gläntade genom den halföppna dörren hvilken nu alldeles tillslöts. Straxt hörde mar ett bultande på dörren, som å nyo öppnades, och ett stort paket flög ut åt golfvet. ;