Aftonbladet – 24 december 1841, sida 2

bland stolar och bänkar. Jag gör mig på sätt och vis till ett litet spektakel — det är sanntt — men jag gör det för den goda sakens och det konkreta omdömets skull. Efter spektaklets eller konsertens slut beger jag mig med mine förtrogne konstkännare omedelbart in på någon caf eller källare, der jag ofta med detsamma gör utkastet till min blifvande morgondagsartikel, hvilket vederbörligen granskas, modifieras, nagelfares å nye och ändtligen approberas, hvarefter jag med full trygghet tecknar mitt bomärke inunder. Och härmed är jag så noga, att jag mången gång nödgats uppskjuta min artikel flera dagar, emedan jag genom någon fatal otur icke varit Menniska, att få reda på mina konnäsörer! Så gör jag, som sätter signatur under mina uppsatser; — jag vet icke, om Dagligt Ailehandakännaren, som icke nyttjar signatur, gör på samma sätt. — Och, jag vill väl fråga, är då icke jag en man med en konkret opinion, lika väl som en annan, fastän jag måhända vid första ögonkastet ser en smula Kindividueli ut med mitt eviga ov. 0.