Aftonbladet – 24 december 1841, sida 2

Men grandtant såg mulen ut. Ja, ja, när barn får vara så der yra, då går det så. Stackars de gamle! Majoren bad vidare om ursäkt, och förde gumman in uti förmakssoffan, der hon prydligt tog sin plats bredvid värd och värdinna. Barnen följde helt tyst efter in i rummet, och Carl hviskade till sin äldsta syster: tänk hvilken lustig blindbock grandtant Agatha ändå hade blifvit! Majorskan serverade nu och man drack med god smak hennes utsökta the. I soffan korverserades om det dåliga föret; mamseli Beata och informatorn stodo vid kakelugnen och språkade helt sakta och förnöjda med hvarandra, och QCaroline skyndade att dricka sin kopp, gaf en vink åt mamsell Beata, och båda gingo oförmörkt ut i salen. Men barnen hade nog med glädje bemärkt deras aflägsnande och kastade oroliga blickar åt den slutna dörren emellan hvar thesked de förtärde. Det blef slutligen helt tyst; majorskan gick äfven ut, men återkom snart, lemnande dörren till salen öppen. Ett allmänt utrop af glädje skallade från stora och små: Se julbordet! Hvilken angenäm anblick! Salen var upplyst af flera dussin ljus, hvilkas sken strålade in i förmaket. Armstakarne lyste från hörnborden, och alla de sjugrenade julljusen brunno så klart ikring den stora granna tårtan, konfekttallrickarne och de uppstaplade högarne med julbullar af alla möjliga figurer, gäss, fiskar, vagnar, stjernor, hjertan ete. etc., hvilka bildade en förskansning omkring små assietter. med fikom, russin, krakmandel, äpplen och nötter. Ack! så herrligt! ack! så roligt! ack! så gudomligt roligtl ropade barnen och satte sig alla omkring bordet i samma ordning som deras ålder. Sjelfva syster Carolina försmådde ej att taga sin plats der, ganska förnöjd, ehuru hon allt emellanåt såg litet brydd omkring på grand tanten, mamsell Beata och informatorn.