Aftonbladet – 24 december 1841, sida 2

mm. m. (S. B.) free Något litet till Dagligt Allehanda särskildt, med anledning af m:lle Ströms debut i aLucie. Bristande tid oeh tillfälle har tills nu fördröjt ett svar på Dagligt Allehandas sednaste expektoration öfver Aftonbladets andra artikel om den unga mamsell Ströms mångomskrifna uppträdande uti Lucie. Bemälde expektoration är imedlertid af den oskattbara art, att den väl förtjenar att med några rader kommenteras. Det är hvad söm här skall ske, Dagl. Allehandas artikel är ganska kort, men bvartenda ord är sådant, att det icke kan uppvägas med pengar. Den börjar sålunda: 4ftonbladet har försigtigtvis undvikit att sjelft afgöra, hvem som haft rätt, publiken eller herr O. O., då den sednare påstått att mamsell Ström i Lucie sjungit falskt, osäkert, ojemnt etc. etc... I stället dömmer nu herr O. O. i sin egen sak. Det är ju beqvämt!! Om man icke på förhand och utom den förevarande debatten kände de ganska putslustiga åsigter, som från ett visst håll ljudeligen predikas i afseende på den fråga, som här offentligen finnes bragt på tapeten, skulle det vara svårt att förklara hvad Dagl. Allehanda egentligen menar med den citerade frasen. Det tyckes nemligen icke vara rätt förenligt med hvad på latin kallas logica och på svenska: sundt förnuft, att en tidning skulle uppträda såsom skiljedomare mellan en sin egen redaktions-medlem och dess motparter; och detta af det enkla skäl, att en sådan redaktions-medlem, så länge han erkändt tillhör tidningen, måste efter vanliga begrepp anses i samma tidnings namn ansvara för den detalj, honom blifvit : anförtrodd att redigera. Det vore alltså icke fullkomligt tänkbart, att en tidning, som vill ega anspråk på att handla konseqvent, skulle förena sig med motsidan emot en artikel, hvilken förskrifver sig från dess egen byrå, och att åter-med en högtidlig och extraordinär förklaring gifva densamma sitt erkännande, vore lika obehöfligt, som en smula partiskt, — för att begagna en juridisk term, hvilken Dagi. Allehanda synes böra förstå. Det uti Dagl. Allehanda i sammanhang härmed förekummande uttrycket om det beqväma i att döma i egen sak,, skulle således vara af en alldeles förtjusande enfald, — då tidningen Aftonbladet med en rättighet, som den principenligt måtte få ega obestridd, hade öfverlemnat åt psevdonymen O. O. att döma just i den saken, om annars i någor, — så framt icke frasen med sina tvenne utropstecken här vore redan i sig sjelf med alltför kavaljerisk ovårdsamhet utkastad, ailldenstund ett omdöme icke är någon dom och enär den omständigheten, att man motiverar ett sådant omdöme, måtte vara bästa beviset för att man icke älskar influensera genom toma magtspråk. Dagligt Allehanda behagar i det följande rubricera denna i Aftonbladets andra artikel lemnade utförliga motivering af dess opinion om M:ll Ströms sång såsom en hop advokatoriska fraser och slingringar,, hvarigenem Aftenbladsrecensenten skulle söka svänga sig från sakep.n Det vore lustigt nog att veta, hvar Dagl. Ailehanda egentligen funnit symptomerna af någon dylik benägenhet å Aftenbladets sida att slingra sig undan. Att M:!1 Ström sjungit osäkert och comme ci, comme can, och kerteligen på ett sätt, som ännu sätter henne på ett himmelsvidt afstånd från hennes föregångerska i ifrågavarande roll, har icke detta blifvit i den sednare artikeln upprepadt från den förra, icke en, utan tio gånser? att de herrar enthusiastor, hvilka detta oaktadt sökt pussera henne till en verklig triumf, varit stora tosingar, äfven det. vill jag tro, har RR se a