Aftonbladet – 22 december 1841, sida 1

stnaämnde Kontor. Uldelning Kl. Db ellerm:adagen. och så, som omständigheterna kurna synas honom kräfva. MEXIKO. Sedan Santa Annas och Bustamentes trupper omkring 3 veckors tid kanonerat på hvarandra från de särskilda delar af staden Mexiko, som le hvar å sin sida innehade, drog Bustamente sig natten emellen den 4 och ö Oktober med de rupper, som ännu förblifvit honom trogna, ur len ställning han innehade, och begaf sig till Fuadaloupe, en mil norr om Mexiko. Santa Anna ryckte efter, men utan att företaga något ulvarsamt anfall. Efter några dagars förlopp slöts förlikning emellan de båda tvistande. Resultatet har förut blifvit berättadt. Santa Anna sitter nu vid styret. — Den devuersde och konservativa pressen har väl aldrig funnits besvärad af någon synnerigt sträng moral; den har fastmer litet emellan blifvit beträdd med än en än en annan sorts ärlighet, ech derigenom skrämt ifrån sig äfven konservatismens bästa stöd, nemligen alla dem, som af ren öf:eriygelse omfattat de konservaiva lärorne, men för deras utbredande allt jemt väntat på uppkomsten af en s. k. sansad, mederat och tillika sjelfständig press.s Likväl ser det verkligen ut som, efter Svenska Biets ankomst i veriden, osedligheten hos bemälde press befunne sig i ett starkt tilltagande. Atminstone kunna vi icke erinra oss, att den under någon föregående period betett sig till den grad öfverdådigt i sina motståndares beljuzande med falska citationer och diktade facta, som under den närvarande Biperioden: — ilskna omdömen och förvända slutsatser äro Bi-saker af så alldaglig art, att de icke mer fästa uppmärksamheten. Ett färskt exempel på nyssnämnde gröfre oärlighet hafva vi åter haft uti den gamle Famlaren i Strengnäs, som ehuru matt och utlefvad han eljest onekligen befinnes, likväl ännu visar nog båg att lära ju längre han lefver, deruti att han börjat eftertaga och visa ganska goda anlag att upphinna Svenska Biets och dess yngeis Upsala tidningars method att dikta och ijuga på Aftonbladet. Så läste man t. ex. uti MM 99 al Samlaren för den 43 dennes, uti en insänd artikel, undertecknad E. M. och rubricerad: Det kristna lärobegreppet om tre personer i en enda Gud, att Aftonbladet träder hvarje Sveriges innebyggare, ända ifrån Konungen på thronen, som besvurit rikets grundlagar, der denna lärobestämning är inkluderad, ända till hvarje litet barn, som lärer sin cateches, under ögonen, med deita tilltal: I stället för att hålla neder till den der orimliga läran, sem är bara ;menniskodikt, så lyssnen till hvad fag har att säga eder i denna sak, och om J det icke gören, så måste jag påstå, att J älsken mörkret, pefier J icke viljen emottaga det, som i detta nach i andra ting kan riktigt upplysa eder, nemsligen mina Aftonbladsmeningar., Hvarefier artikelförfattaren tillägger: År icke detta åter detsamma, som att vilja sälta bibeln under bänken och Aftombladet i dess ställe på högsätet ? Nu är det att väl märka, att samma rader, som här ofvan förekomma med citationstecken, jemväl fipnas på samma sätt utmärkte i Samlaren. Hviiken menniska skulle väl då föreställa sig annat, än att dessa ord, som på eit sådant vis åberopas ur Aftorbladet, i sjeifva verket äfven stålt der? — Och likväl är hela .citationen ifrån början till slut af Samlaren uppdiktad. En sådan handlisg, som denna, lemnar ett af de många bevisen på, att fanatismen, den politiska eller religiösa lika mycket, är den farligaste och bedröfligaste af alla de moraliska sjukdomar, som kunna inrita sig i ett land, ty för dena försvinner allt annat, känsla för sanning, rättsbegrepp, heder och samvete. Vi vilje litet närmare ådagalägga detta genom exemplet in casu. Assessor Ekmarck, som utgifver Samlaren, är, som vi hört sägas, inom sin enrskilda umgäsgeskrets känd såsom en hjertans beskedlig, ech icke annat än vi veta, äfven i sina öfriga privata förhållanden en hederlig man; men så snart frågan blir om opinioner i det effentliga öfver det ena eller andra ämnet, borti EAA AA KRA ae SS ale ende, den bell