Aftonbladet – 22 december 1841, sida 1

i att så der stoltsera på sina egna krafter, men hvad skall man taga sig till med en sådan stsckare som Bolds Stina? Jag vet visst att jeg alldeles predi kat mig hes hos henne, men utan att det gjorde Gudslån.n Ja, nu skall jag fsrsöka min Iycka, svarade Mathilda småleende, kanste går det lika illa för mig. Åh nej, genmälte mor Kajsa gadmodigt, ohom blir så glad bara hon får se grefvinnan och de små Guds englarne, att hon glömmer hela Bold och kommenderingen och alltihopa., Och nu togo de båda grannarna ett vänligt af. sked af hvarandra, och gingo åt hvar sitt håll, moi Kejsa för att flinkt och raskt rusta i sitt hushåll Mathilda, för att bjuda den stackars Stina all der tröst, som hennes rika, varma bjerta kunde uppfinna. Nu krökte skogsvägen allt mer och mer, ble! allt smalare och smalare, och nu såg man soldatstugan. Der bor Stina! ssde Methilda, och barnen, som redan voro något trötie af den långa färder, flng lika som förnyade krafter och ilade nu het snabb stigen framåt. Ingen treflig rök steg nu heller wu den lilla stugans skorsten. Den stackars Eocn stod och råmade med ett ängsligt enahanda lite, likasom vill hon böeklaga sig öfver den obetydliga värd och an: hon nu mera fick. De båda grisarne knouffades kno tande vid er tom bytta, som de destutom vändt upr och ned.. De båda fåren gingo och betade dum! och beskedligt, samt bröto tystnaden då och då mec elt svagt piuglande i bjellren och et monotont brä kande. En böna, som vanligtvis brukade gå ute om dagen, och sitta på en pinne under en bänk i stu gan om nätterna, stod nu villrådig på stugans trö skel, och var det enda lefvyande som der emot:og Mathilda och hennes barn, när de dit inträdde Mathilda öppnade sakta dörren. Hir var tyst som i grafyen, och tomt och öde och kallt som i der förskjutnas hjerta. Katten hoppade väl ned frår bordet, slog svansen om alla fyra fötierne, och mönstrade misstänksam de inkommande. Mina och Li pa sågo misslynta upp på Mathilda, lika som vill de säga, att detta ingalunda var den reception som ide väntat sig, hos den glada, fryntliga Stina, hvil ;ken alltid varit en af barnens största favoriter, och