Aftonbladet – 17 december 1841, sida 1

emedan de, som dermed äro utrustade af naturen, sällan eller aldrig hafva någon hållning, om oj soldatlifvet, disciplin och gymnastik utbildat den. Detta var händelsen här. Den unge Bold hade blott ett par år varit soldat, men togs, ehuru nyss approberad rekryt, att utgöra den 6:e af de soldater, som året förut kommenderades till Drottningholm för att — — utbildas till krepp och själ. Han togs då förrämligast för hans vackra, i ögonen fallande utseende, och dernäst för att man visste ingenting ondt om bonom. Tvärtom, har var nykter, begriplig och påpasslig. Ett ljusbrunt lockigt hår, i hvilket kam varit hvar enda dag, och som växte till lika fort som kompagnichefen befallde att det skulle sax25 utaf, krusade sig omkring den hvita öppna pannan. Det tycktes likasom gå i fortsättning till kindbenrskägg, och detta möttes under hakep. De mörkblå ögenen skuggades af långa ögonbår, och hans blick var fullkomligt anslog med munners rörelser, ty var den allvarlig och litet utstående, sådan som den under all exereis det blir, då låg äfven något lite bistert i ögonen, men drogs den förra till ett leende, så följde blicken sjelfmant med. Betraktade man den ädla, fria pannan med denna apingsförmåga, som yttre föremål stundom väcka, om hvad som bor derunder, så trodde man sig med visshet kunna säga att här funnits rent guid, hade det blott blifvit framlockadt ur råa malmen. Svenska bondens vanliga prydnad; perlhvita tänder, prydde äfven vår unga stridsman. Han satt der nu med skjortan öppen i bröstet, öppen hängande vest, men med -erdentligt hängslade underkläder af gamla kaserade munderingspersedlar, således ännu försedda med sina röda lister, fast dessa voro betydligt nötta. I olikhet med hustrun, hade han ej allenast stöfior, utan äfven. bastanta ullstrumpor: Stina, den unga bustrun, var en tjugo-årig gestalt af medelmåttig storlek. Hon var ej k