Aftonbladet – 16 december 1841, sida 2

sluta oss till honom och i vår inskränkta krets söka understödja honom i hvad rätt och godt är; men innan detta skett, behålla vi vår öfvertygelse och yttra den, till trots af alla loftal och ursäkter, till trots af hvilka förböner och insinuationer som heldst, öppet och utan menniskofruktan när och hvar vi anse det nödigt. Jemtländninyar.s Utaf resande ifrån orten hafve vi, efter utnämningen, hört, att den här ofvan omtalade opinionen i Jemtland emot Hr Montgomery skall grunda sig icke så mycket på misstroende till bans förmåga, som till hans ännu ovissa karakter såsom effentlig man, och den olikhet, som stundom skall hafva försports emellan hans tryckta opinioner och vissa muntliga. Alt detta, hvaraf äfven något tillförene blifvit yttradt och hvaraf vi sjelfve öppet lemnat Hr Montgomery del, upptaga vi nu, icke för att göra honom något obehag, utan endast derföre, att han deraf säkert sjelf desto mera skall finna sig uppmanad, att genom drift och rättsinne i sin embetsutöfning vända det allmänna tänkesättet till sin fördel. : Mams:l Ströms debut i Lucie. Man har sedan någon tid från ett visst håll gjort fasligt mycket väsen af den lilla marasell Ström och af de stora saker, man af henne skulle ega skäl att förvänta. Den, som något litet allvarsammare följt med denna unga sångerskas debuter, har imedlertid visserligen icke kunnat undgå att finna någon anledning till tvekan i afseende på rätta halten af detta konstnärsskap, som nästan på förhand blifvit improviseradt till en celebritet. Det är alltså naturligt, att en och annan gjord stora ögon, då han i förrgår fick se mamsell Ströms namn på Luciem affisch, mamsell Ström ett, tu, tre insatt efter Jenvy Lind i en af denna sistnämndas förnämsta bravur-rolier! År det möjligt — har man frågat hvarandra — satt hon skall gå i land härmed ? — Gudbevars, utan tvifvell Hr Berg har försäkrat att hon är fulländad! , Har det varit nyfikenhet eller intresse för on täck och älskvärd debutant? Nog af, salongen har varit i det närmaste fullsatt, någonting sällsynt i dessa dagar. Mamsell Ström har sjungit sin första nummer; hur har hon sjungit den? Det må synas strängt emot en hvad man kallar sung talangn, men det måste likväl renat ut sägas: hon her sjungit falskt, ojemnt, färglöst. Man har skyllt det på den första rädslan, och man har uppmuntrat sångerskan med ett applådissemang från amfitheatern. Mamsell Ström har sjungit sin andra, sin tredje, sin fjerde, sin femte nummer, och hon har sjungit osäkert, haltande, utan friskhet. Man har applåderat oförtrutet. Har det varit allt ytterligare endast för att uppmuntra? Jag vet det icke, men man har applåderat från början till slut, man har stampat, man har ropat brave, man har slutat med att framropa den unga debutanten och att belöna henne med en salfva af bifallsyttriegar, som förmodligen hörts ett stycke ut på torget. Jag känner det icke, men förmodligen har man sednare på qvällen gjort en serenad utanför hennes fönster, och guldsmeden är kanske redan i arbete med den silfverservis, som på subskription skall öfverlemnas åt henne till julklapp af våra ämabla entusiaster. Och detta är samma entusiaster, hvilka ännu för några månader sedan skulle gått i elden på att någonting på hundra mil jemförligt med M:ll Lind icke ens vore tänkbart! Som sagdt är, det är endast fyra, fem månader sedan, och redan äro de färdiga att öfverflytta hela sin förtjusning, alla sina loford på em debutant, hvilken knappast är skuggan af den som företrädt henne. Och om Jenny Lind genom ett trollslag skulle kunna förflyttas hit och uppträdde sjelf i mergon, som Lucie, skulle publiken ännu vara trött i händerna oeh hes i halsen efter M:ll Ström, så att den förra älsklingen måhända finge fara åter, utan ett enda bifallsrop, en enda applåd! Det är icke allenast en orättvisa, detta, mot den verkligen öfverlägsna talangen, det är en 0otjenst mot en gryende, hvilken sålunda redan vid sitt första uppträdande finner sitt emogna försök belönadt med samma pris, som det redan pröfvade och utbildade konstnärsskapet, och derföre kanske, i der blinda tron på sin fullfärdighet, skall försmå att sträfva till något ännu högre. Men det har rättnu gått derhän, att äfven det medelmåttigaste, så fort det endast fått ett litet namn på förhand fabriceradt åt sig, kan våra säkert på att af några entusiaster, sora ingenting begripa, men som ge tenen åt en hel mängd annat folk, genast helsas med den mest superlativa beundran; och när sedan det inträffar någon verkligt gedigen oeh sällsynt konstTr ran rn rr a a