Samtalet blef nu afbrutet genom ett bud ifrån konungen. Utmatted genom förberedelserna till d engelska prinsens emetwttagande, var han sämre än vanligt. Gonzaga erhöll befallning, att jemte eu !y kande följe af hofmän skynda prinsen till möte, et edsaga honom till slottet, och att, så snart han de juskade, föra honom till konungen. Xx. Koeppt hade Gonzaga bortgått, innan prinsessan Renata infann sig hos hertiginnan. Nu behöfde hon mera än någonsin den ömma väninnans lugnande tröst. Men de fingo ej vara allena; hvarje minut olefvo de störda utaf någon af betjeaingen, som kom att förfråga sigän om ett, än om ett annat, rörande det stundande bröllopet. Den olyckliga prin. sessans tillstånd var i sanning beklagansvirdt. Mec hbjertat fullt af den djupaste sorg, måste hon hyckle ett sken af lugn ocb fattning, nu så fremmande fö: henne, bon måste skänka sin uppmärksarahet åt tu sende småbestyr och ofta dölja sina tårar under lö jets slöja. Men trotts all bennes sorg, uttog doch nyfikgnheten sin rätt. Hon bleknade väl, då afto nen var inne, då musikens toner och facklorna: sken tillkännagåfvo brudgumens ankorsst, men ho: utsände likväl en af sina förtrogna, för att noga ef. terse huru prinsen såg ut, att aflemna åt henne er noggrann beskrifning på hans yttre. Svaret va sannerligen icke uppmuntrande, ehuru Jikväl så smickrande för brudgumen som möjligt. Han lik. nar icke porträttet,, sade budet; han är äldre oct mera vördnadsvärd, men icke just vackrare Gon. zagas blick, då han kort derpå inträdde och varse. blef Renata, bådade benne icke något godt. Han hade talst med prinsen och ledsagat honom till hof. vet, ocb hans beskrifning öfver prinsens yttre öfverensstämde skäligen nog med budeits. Gonzaga hade i uppdrag att tillsäga prinsessan Renata, det kenungen sjelf vills vara närvarande vid presentationen den följande dagen, samt bedjs hesne bestämma den timme, på hvilken hon ville emottaga sin brudgums hyllning. Den fruktade dagen var inne. Då den bestämde timman slagit, inträdde Renata i audienssalen. Hon