Aftonbladet – 14 december 1841, sida 2

mannanitet och belöna förtjensten. Den flärdfria förtjensten finner föga deri någon belöning, hvaremot utmärkelserne utgöra en lockelse för fåfängan och ytligheten, så mycket mera förderflig, i der mån den leder till en yppighet i lefnadssättet, som störer det ekonomiska sjelfbeståndet. Med framställning af dessa åsigter, hafva Risets Ständer hes Kong! Maj:t i urderdånighet kamält den önskan: eAtt fullmakter å naram, heder och värdighet ej må tilldelas personer, som icke äro i verklig tjerst. Rikets Ständers und. skrifvelse, med anhållan att de af Kongl. Maj:t och Kronan afyttrade Eroenoskogar och parker icke måtte få styeckas i mindre lotter än de blifvit försålde. R. S:. hade trott sig fiana angelägenheten a: ett stadgande till förekommande af en allt för långt drifven styckning utaf till skatte försåldes kronoskogar; och de ansågo ett sådant stadgande vara af allmän och stor vigt, dels derigenor att kronan derigenom bör ega ökad säkerhet (? att utbekomma räntan, dels att sådant bör leda till bättre hushållning med skogen, och slutligen förekomma dessa markers ytterligare sönderstyckande, hvarigenom de kunna komma att upp. låtas till personer, hvilka saxna erforderliga me del till sin försäljning, hvarigenom fattigklasser skulle ytterligare förökas. R. St. hafva derfört anhållit: Ått sådana kronoskogsr och parker, bvilka i en. lighet med Rik. St. beslut vid 4818 irs riksdag, re: dan blifvit) eller framdeles blifva under skattemannerätt upplåtne, icke måfå styckas i mindre lotter, är de blifvit af K. M. och Kronan försålde; utan sko. la dessa skogar och parker framgent förblifva efte: den fördelning i lotter, som vid deras afyttrande egde rum. Rikets Ständers underd. skrifvelse om upphörande, med vissa undantag, af dubbla årsberäk ningen vid berordran till ecklesiastika embeten och tj-nster. Redan vid 1828—30 årens riksdag hade Ko nungen till Rikets Ständer uttryckt det hopp att om de biföllo den kong. propositionen angående 42,000 Rdrs ökadt anslag tili löneförhöjning för lärare vid elemen!ar-läroverken, hvarigenom densamma till dessa sistnämndas bestånd genast kunde verkställas, H. M. derigenom kunde få tillfälle att bereda upphörandet af den både för undervisnivgsverket och presterskapet i allmänhet så menliga beräkningen af dubbla tjensteår. Efter denna förboppsing och sedan Rikets Ständer anslaget beviljat, hade man sålades skäl att vänta löftets uppfyllande. Ännu 1854 var likväl ingenting gjordt; och Rike:s Ständer anhöllo, i skrifvelse den 29 Sept. samma år, att dubbel eller förhöjd tjenstårsberakning må i allmånhet upphöra, Men att lärare vid rikets äldre lärdomasskelor tills vidare måtte för ett tjenstår få räkna 413, nuvarande innehafvares rätt oförkränkt. Rikets Stiänder hafva nu förnyat denna begäran; och hade äfven deras uppmärksamhet blifvit fästad derå: matt vissa presterliga befattingar fisnas af dena beskaffenhet, att, ehvad e-förmåner som dermed än äro förenade, de omöjligen kunna under en längre tid af en och samma person bestridas, hvilket förhållande isynnerbet äger rum med rmissionärs-tjenster, jemte et och annat med dem jemlförligt kyrkoherdesihbete i orter, der den presterliga tjenstgöringen fordrar en ansträngning, som endast för ep inskränkt tid och under den friskare mansnaåldern kan uthärdas, hvadan dessa tie.osters innehafvare, antingen genom ökad årsberökrning etter genom försäkran om befordran efter viss tids tjenstgöring, böra tryggas emot farhågan att ädgas qvarstadna vid sådane ansträngande befattningar lärgre, än de förmå dem rätt handhalva; äfvensom att de åt lärarne vid rikets etementar-läroverk anslagne löpe-förmåner, sådane de nu äro fastställde, icke kunna anses raotsvara de skäliga anspråken på en tillräcklig utkomst, vid en mera framskriden ålder, under en mödosam och ansvarsfull tjenstgörirg, hvarföre lörave, med få undantag, alltid måste, äfven om den förhöjda årsberäkningen upphörer, räkna på presterlig befordran för bergning på ålderdomen, men ett alltför långt dröjsmål med en sådan befordran mediörer den dubba olägenhet, att de, med miuskad förmåga för lärare-kallet, måste en längre tid qvarstadna dervid, och att de vid in) Hela denna åtgärd af R. St... som synes vara tillvägabringad i en verklig reaktionär anda mot den, som 41809 och 1818 på så goda skäl påkal!ade kronoskogarnes öfverflyttande under ensildt eganda rätt, är teraligan besynnerlig; men i sypnerhet måste försöket, att genom konunsens medverkan förändra redan gjorde köpevilkor, anses såsom något utomordentligt. Lagen torde likväl i detta afseende redan tillräckligt skydda de enskilde egarne met ett dylikt Regerings-beslut, PV or mm Aa AA