Aftonbladet – 14 december 1841, sida 2

trädet på den egentliga presterliga banan, till följd af en redan lingt framskriden ålder, icke äro mäktige af den äfven för detta kall nödvändiga verksamhet., På grucd häraf bafva Rikets Ständer hos K. M. anbållit: Att för de ecklesiastika befattningar utom lärgverket, der den presterliga tjinstgöringen, enligt vederbörande stift: styrelses uppgift, fordrar sådan ansträngning, att, ehbvad löneförmoner, som dermed förenas, de icke kunna under en längre tidsföljd af en och samma person behörigen bestridas, samma förhöjda årtberäkniug, som åt elementar-läroveckens tjenstemän beviljas, måtte såsom undzntag bibehållas, så framt icke dessa tjensters innehafsare, i dess ställe, erhålla nådig försäkran om befordran efter visa tids tjenstgöring; samt att den i underd. föreslagna beräkningen af 4 !V, tjenstår för ett års tjenstgöring måtte sträckas till samtlige lärarne, icke blott vid rikets äldre lärdoms-skelor, utan ock vid de aldre så väl högre som lägre apologist-skelor, samt till gymnasii-lirare, om njuta presterlig befordringsrätt och icke äre lektorer Rikets Sländers underd. skrifvelse angående pröfning af tvister, i an!edn. al gjorda anmärkningar vid Beklädnads-Direktionernas räkenskaper. I öfverensstämmelse med K. förodr. den 30 Dec. 1819 samt instruktionen för B-hlädnadsDi:ektionerna den 44 Juni 1822. åligger det å ena sidan krigskollegium, att rörande de for soldat-beklädnaden afsedda bidrag iakttaga K. Mej:t och kronans bästa, liksom å andra sidan Direktionerna ega vaka deröfver, att Rotehållalarens rätt icke trädes för nära. Sålunda äro, då brister uppstå angående hehlädnads-bidragen och deras användarde, Krigskollegivm och Rotehållare, eller dessas ombud, att betrakta såsom parter, hvaraf ingendera bär pröva den andras anspråk. R. S:. hafva med anledning häraf anhållit: Att icke krigskollegium utan KX. M. och Rikets kammarrätt hädanefter må Bröfva tvister, se: uppkomma till följd af onmärkninger gjorda vid Beklädnads-Direktionernas räken kaper af de valde Revisorerna, då dessa anmärkningar ej kurnat förklaras på ett sält, alt Revisorerna dermed åtn-jts. Rikets Ständers und. skrifvelse ang. förhöjning af de för missbruk af fribrefsvättighet stadgade böter. De missbruk af denna rätltizbet, som förefallit, hafva visat, att de i K. Förordu. den 27 Aug. 1756 stadgade böter icke varit tillräcklige att förekomma sådana. RB. Si. bafva trott, att förhöjning i bötes-beloppet skulle kunna det, och anhållit att de måtte bestämmas till 33 Rdr 46 sk. Bko för första gången och 66 Rdr 32 andra sången och oftare, då embetsman mel sådan förseelse biträdes). Böterna böra fördelas så, att 3, delar tillfalla åklagaren och 1, del kronan, och de nya stadganderna i fribrefsböckerna ixföras. ) Jemör man denna påföljd för ett sådant försnillningsbrott, begånget af statens Emhbetsmän, med påföljierna för den ofta af okunnighet eller nöd med lurendrejeri betradde arbetaren, ban man förvåna sig öfver de konsiderationer, som ännu iaktHarne. tagas mot de högt uppsatte för ARMEN RO nen