Aftonbladet – 13 december 1841, sida 2

REFLEXIONER ÖFVER QUNISSETSKA MÅLET I FRANKRIKE. När man läser den beryktade Qucnissets berätelse om de enfaldiga förberedelserna till det vettlösa ingreppet å en tågande militärstyrka, och i synnerhet om den danviksrell han sjelf dervid utförde: när man jemför detta med de franska åklagarnes, referenternas, ministrarnes och devuerede tidningsredaktörernas pompösa målningar af djupt och vidt utgrenade sammansvärjningar af den aldra vådligaste art mot statens bestånd, och när man slutligen erinrar sig de lika stort tilltagna beskrifningarne och förhissnelserna vid de förra försöken ef samma art; så kan man ej undgå att göra den anmärkning, att en betydlig licentia poetica måtte råda i de officiella framställningarne af djupet och vidden, i de der väldiga omstörtningsplaner, med hvilka landet vid hvarje af de bekanta mordförsöken varit kotadt och rån hvilka ödet ocb regeringens klokhet hvarje gång räddat det. Der Quenissetska sammansvärjningen, med sina hemliga sällskaper och dessas talrika afdelningar och underafdelningar, om hvilket allt man till följe af den anklagades uppriktighet erhållit noggrannare uppgifter än vid någen af de förra sammansvärjningarne, torde måhända, när allt kommer omkring, kunna antagas till typ för alla föregående komplotter af samma art, öfver hvilka franska regeringen gjort så mycket larm: åtminstone ser man att de parisiska korrespondenter, som lemna notiser till utländska blad, börjat sentera futtigheten af de upptäckter i Quenissetska saken, på hvilka rapportörerna lagt en så oändtligt ster vigt. Så här yttrar sig derom en pariserkorrespondent till Augsb. Allgem. Zeit. Intrycket af grefve Bastards ändlösa berättelse i Quenissetska saken synes vida skiljd från den effekt regeringen väntat sig. Allmänna opinionen torde, efter en så lång och pinsam väntan, spela vederbörande ett förargligt streck, och alls icke förmå sig att anse saken så allvarsam och betänklig, som den blifvit framställd. Och, allvarsamt taladt, hvad är resultatet af den digra rapporten? En samhälls vådlig komplott. sammansvurne med makt, inflytande, namn och kregit? En plan, vapen, pengar, ett bestämdt mål och säkra förberedelser till dess uppnående? Nej! En hand full arbetare af delägsta yrken, som voro arbetslösa eller dagdrifvare af böjelse, utan förbindelser, utan anhängare, se der de statens väldiga fiender, för hvilka Frankrike borde darra: ett smutsigt okryp in i förstaden St. Antoine, i hvilken statsreformerna och de sammansvurnas kurage utveckla sig efter måttet af intagen pf. rtäring, se der den konseljplats, der de nya Brutusarne utkasta sina omstörtningsplaner: och på den stera dagen då minan skulle springa, en medvettslös fv!hund, som skjuter på en trupp, bland hvilken äfven konungens söner befinna sig, se der det snille åt hvilket statens räddning) blifvit anförtrodd. Polisen påstår sjelf, att den redan länge känt tillvaron af sammankomsterne hos vinskänken; när hvarken den, eller pärskammarns ängsliga undersökningar kunnat upptäcka andra utgreningar och bevis, så kan man taga tröst till sig och vara säker, att det ej heller finnes. Men i så fall var det ej heller nödvändigt ett klifva upp på styltor och ängsla samhället med förespeglingar, att dess sista stund vore för banden. En fransman, sjelf embets man och anhängare af den bestående regeringen, sade med bitter ironi: främmande makter miste i sanning göra sig ett högt begropp om Frankrikes styrka och fastheten af dess statsbyggnad, då de se, huru en hand full uslingar, utan mod och utan skicklighet, förmå afpressa de makthafvande sådane ångestskri. Utan tvifvel ligga serskilda bevekelsegrunder härunder. Undersökningsakterna kunde icke gifva anledning till den förmodan, att redaktörn a! journal du Peuple, soz blifvit häktad i anseende till ett honom tillsändt bref, skulle indragas i anklagelsen; detta har likväl skett. Man säger, att öfverläggningarne derom i pärskammaren varit ganska stormiga. Märkvärdigt är det factum, att de äldre pärerne förklarade sig för journalistens ovilkorliga frigifvande, hvaremot de yngre med stor häftighet fordrade att han måtte anklagas. Men så är ock Dupety i detta smutsiga Capernaum det ends nte td RR ÅR RA RR TA RR RR RR a RR RR RA AR RAR RR