Aftonbladet – 11 december 1841, sida 2

dan. Skulle det falla någon moder in att gifva sitt barn några begrepp om den grönskande blomsterrika tradition som röjer sig full af doft och friskhet utom stadsportarna, så måste det ske med biträde af något för tillfället till hands varande planchverk med bifogad text, der den vettgirige lärjungen hugnas med vyer af Haga, Rosesberg m. fl. i stentryck, lycklig om, jemte denza lefvande undervisning om naturen, den unge äfven får emottaga ett löfte att nästa Bellmans fest i vagn besöka Djurgården, denna förskönade prospektus af naturen på landet. Det behöfves ieke sägas att naturens betraktande under sådane förhållanden icke medför samma verkan som när den skådas in natura. Ju mera dess studium ingår i de öfrige undervisningselementerne ju bättre, bäst om det till en början göres till hufvudsak, ju närmare naturens hjerta barnet uppfostras, desto hättre. Fören derföre, så ofta sig göra låter, barnet ut i det fria, vinden dess böjliga emoltagsamma sinnen till de föremål som der omgifva det, och då det icke alltid får förblifva vid naturens bröst, och der värmas, renas och uwppfiriskas, så gören ålminstone skolan så mycket möjligt är till en vdäxelungervisning, att barret inom de fyra väggarna icke helt och hållet måtte glömma det soibeglänsta grönskande paradis, som gränsar derintiil! Den bok som vi här ofvan omnämnt och hvilken för tillfället framkallat dessa betraktelser, kan oaktadt några brister, hvarom i det följande skall nämnas, lämpligen rekommenderas såsom ett godt bidrag att till en början väcka barnens intresse och håg för dessa slags studier. Den innehålter först beskrifningar om de märkligaste utoch inhemska djurarter, fyrfotadjur, foglar, fiskar, amfibier, koraller, fjärlar och insekter. Derefter åtskilliga alster ur växtoch stenriket, hvarpå följer en kort beskrifning om några märkvärdiga folkstammar, deras boningar och lefnadssätt, samt slutligen några geografiska upplysningar och alldrasist en skildring öfver de sällsammaste naturens under och tilldragelser etc. allesammans med bifogade kolererade planeher. I artistiskt afseende är väl det utmärkt vackra omslaget, graveradt på sten af Fr Meyer, ojemförligt både finare och omsorgsfullare gjordt, än de i Tyskland förfärdigade plancherne, och det förtjenar derföre serskildt nämnas och lofordas; ty mot sjelfva teckningarna af de öfriga Gzurerså 1 delta lilia verk vore visserligen ett och annat alt invärda, hvarpå exempelvis må anföras: Figurerne af svanerz, hyenan, flugen m. fl. och bland växterne föga bättre, almen, poppela och tårpilen. Vid texten förekommer dock ännu väsendieligare anmärkningar. Men dessa partiella brister kunna icke tagas i betraktande, när man ser på priset som är så billigt, att det här i landet vore ganska svårt att nu få så måna figurer kolorerade föas 8 Rdr 24 sk. banko. Verket är äfven åtföljdt af en text, som likväl är det svagaste af arbetet och öfverhufvud taget icke tyckes vara gjord med den omsorg som plancierna vederborde. Utom det feiaktiga i språket, hvarigenom meningen på minga ställen är ofattlig och oklar, har författaren äfven begått ett och annat misstag. Vi vilja i det följande anföra mnågra bevis härpå. Sid. 40 heter det t. ex. om korpen att han genom lukten varseblir åtelen. Sid. 13 om hundhajen: deras mun är liksom stenlagd med tänder. Ibidem om sillen: den förekommer väl endast i hafvet, mer finnes, isynnerbet insaltad, i alla Europas länder. Sid. 45 om Apollo-fjäriin — — och låta svårligen fånga sig. emedan de sällan vidröra sin föda.(!) Sidan 29 om tallen. Dessa barr äro äfven om vintern mycket gröna, khvarföre man ock kallar tallen och de med honom beslägtade trädslag för barrskog (för det att barren äro maycket gröna om vinterr)?) Vidare blir man sidan 34 unoderkunnig om att privata bus finnas isyenerhet i grannskapet af stora byar (sbur väl för synens nåd reglerat! ete.) äfven på berg, der det felar rum för flere eller der eit visst yrke (såsom t. ex.?) föranledt en sådan byggnad, dcAr det uppbyggt för der att tillbringa den vackra årslptiden kallar man det ett iandthus. Sid. 34: IByinnevånarnes sysselsättningar, — dem man äfIven kallar landtfolk eller bönder. — A-gående lsommaren ordas sid. 35 sålunda: Ofta blixtrar och åskar det förfärligt, men ovädret går mestadels lyckligt öfver, (det var ändå väll) och åstadkommer blott här och der förderf genom haIgelskurar. Sid. 36 om tjurfäktningen upplyses: — Derpå uppträda lätta fotgångare, kallade Bandel!eros, kasta på den ärnu mera rasande pblifne tjurea med små jernkastspjut, som hafva Ibullingar och äro smyckade med vackra remmar noch fanor, och söka undanvdraga sig hans anfall Ingenöm skickliga sidosprång. (Maken till små j j Å