Aftonbladet – 11 december 1841, sida 2

rum, öfver hvars tröskel dia fot aldrig bort komma — innan en annan, genom din åtgärd, blivit hitförd som lik. Var det fruktan, som afhöll dig? — darrade din arm?.... Du hade titlfälle nog Sire! jag darrade ej af fruktan; — men för er skull höll jag inne.... ÅAngera kommer ofta för sent. Tillåt, sire....p Tig! — Åagor? — — Kanungar känna icze denne spatsbofsdygd. Kom noga ihåg de ord, med hvilka jag gaf dig dolken — kom noga ihåg dem, och reta mig icke.... Doalken är slipad för honom — eller den är slipad för dig! Ett tredje finnes ickeGå! Välj! I morgon jagar jag åter. Så läingo här du tid att öfverlägga: Gål! (Forts. följer.)