Aftonbladet – 9 december 1841, sida 1

— Ingenting kan vara mera intressant för betraktaren af iddernas gång genom menskligheten, af den rörelse och reaktion som vexelvis kämpa om öfvermakten inom det andligas verld än att taga vara på hvad som för närvarande i Tyskland tilldrager sig i afseende på den filosofiska vetenskapen. Det är bekant, att denna vetenskap utbildats till dem högsta stindpunkt man hittils kännrer, af den narankunriga Hegel; och ännu för fem eller sex år sedan fanns knapt någon, som ville eller vågade bestrida honom att vara em af de djupaste tänkare som funnits och en man, hvilken gemom sina forskningar på spekulationens emråde fört menniskoslägtet eu stort, ja, omätligt steg framåt. Men detta varade endast så länge som de Hegelska lärorna stadmade inom den vetenskapliga termizaol!egiens! grävser och de akademiska lärostolarna, ech det kunde de naturligtvis icke länge. De började snart bära frukt uti sina anbängares yrkande på en mängA reformer af det stationära och föråldrade i stat och kyrka. Detta har föranledt nu: å